För några år sedan deltog jag i en konferens på en kursgård i närheten av Stockholm. I samband med lunchen uppmanades vi att gå en promenad. Till min förvåning upptäckte jag att det fanns ett rep att hålla sig till för att man inte skulle gå vilse i skogen. Repet fanns där för att de synskadade också skulle kunna njuta av naturen. Vi behöver nog alla ett rep, ett rättesnöre att hålla oss till, i synnerhet vid påfrestningar.
Hälso- och sjukvården har utsatts, och utsätts fortfarande för en stor påfrestning. Repet för vården är naturligtvis de etiska reglerna, ett rättesnöre för vårt sätt att förhålla oss till patienter och kollegor. Läkarförbundets etik- och ansvarsråd och Läkaresällskapets etikdelegation diskuterade post(?)-pandemins etik vid vår gemensamma etikdag i december 2021. Vi tog bland annat upp mediernas hantering, debattklimatet, över- och underdiagnostik, etisk stress vid arbete med det oförutsedda samt hur de prioriteringsråd som myndigheter och SKR publicerade fungerade.
Erica Falkenström, organisationsforskare vid Institutet för framtidsstudier, bidrog med att delge oss det viktigaste ur rapporten »Svensk pandemiberedskap i organisationsetisk belysning«. Hon har undersökt de dokument som avsåg att styra aktörerna i kommuner och regioner, och konstaterade sammanfattningsvis att etisk analys och reflektion i stort sett saknas i dokumenten.
Svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning speglar våra etiska värderingar. Vården ska ges efter behov, på lika villkor och med respekt för varje människas värdighet. Prioritering ska ske enligt de lagstadgade prioriteringsprinciperna från 1997.
- Människovärdesprincipen innebär att vården ska erbjudas på lika villkor till alla.
- Behovs- och solidaritetsprincipen innebär att de som behöver vården mest ska få företräde; samtidigt ska hänsyn tas till hur stor patientnytta som vården i fråga kan ge.
- Kostnadseffektivitetsprincipen innebär att det ska finnas en rimlig relation mellan kostnaden och effekten av en behandling.
Kostnadseffektivitetsprincipen är underordnad de övriga principerna. Vården fick vid pandemin ta del av prioriteringsdokument från Socialstyrelsen. Råden var delvis svårbegripliga för vårdens aktörer och tolkades dessutom på olika sätt i regionerna och ledde säkert till mer stress än trygghet.
En studie från Karolinska institutet visar att etisk och moralisk stress är vanlig och utbredd bland personal som arbetar med pandemin. Nu när pandemin fortsätter med nya virusmutationer är det särskilt viktigt att undersöka och hantera orsakerna. En stor del av stressen uppstår då du inte kan följa och agera utifrån dina moraliska värderingar. Känslor såsom hjälplöshet, frustration, maktlöshet, sorg och ilska uppkommer. Resursknapphet, brist på skyddsutrustning, material, personal och vårdplatser är några av de viktigaste orsakerna. Skiftande budskap från myndigheter bidrar också till stressen.
Den första av våra etiska regler säger: Läkaren ska i sin gärning alltid ha patientens hälsa som främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta. Den regeln hjälper säkert mer på vårdgolvet än styrdokumentens ambitiösa och ibland svårbegripliga formuleringar. Styrdokumenten måste alltid grundas på etiska riktlinjer och prioriteringsplattformen samt ta hänsyn till alla värdekonflikter som kan uppstå vid brist på resurser.
Dokumenten bör alltid följas av en etisk analys: vilka värden äventyras? Människoliv, frihet, integritet med mera, hur ser avvägningarna ut? Dokumenten måste ha hög legitimitet bland dem som ska följa dem och ligga inom ramen för individernas egna moraliska och etiska värderingar, annars finns det risk för att de ger en motsatt effekt och orsakar stress.