För att få en fungerande sjukvård på alla nivåer och i alla led så behövs vi läkare. Vi behövs kliniskt på sjukhusen och vårdcentralerna, men vi behövs också på ledande positioner. Verksamhetschefen på vårdenheten har det samlade ansvaret för verksamheten, vilket omfattar ansvar för den medicinska och ekonomiska delen och för arbetsmiljön. Vårdens chefer måste därför kunna bedöma de medicinska konsekvenserna av strategiska beslut och prioritera resurser utifrån medicinska behov. I dagsläget saknar dock många verksamhetschefer den medicinska kompetensen, eftersom man inte är läkare.

På Läkarförbundets fullmäktigemöte i november förra året diskuterades och debatterades ledarskapsfrågor flitigt. Engagemanget var stort, och det blev tydligt att våra förtroendevalda ser ett stort behov av funktionen medicinskt ledningsansvarig läkare. I 4 kap 5 § hälso- och sjukvårdsförordningen (HSF) anges att »Verksamhetschefen får uppdra åt sådana befattningshavare inom verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter«. Medicinskt ledningsansvarig läkare är en sådan enskild ledningsuppgift.

Man får dock vara noga med att undvika benämningen medicinskt ansvarig läkare eftersom den felaktigt kan ge intryck av att uppdragstagaren har ansvar för de vårdåtgärder som annan personal på enheten vidtar. Uppdraget som medicinskt ledningsansvarig läkare handlar i stället om ett mer övergripande ansvar för frågor kopplade till enhetens medicinska verksamhet. Innehållet i uppdraget som medicinskt ledningsansvarig läkare kan variera beroende på den aktuella verksamhetens inriktning och omfattning och verksamhetschefens grundprofession. Det finns en stor variation i hur funktionen utformas i verksamheterna. Ofta står det i uppdragsbeskrivningen att funktionen är till för att bistå verksamhetschefen med ”olika” uppgifter eller ”vid behov” hjälpa verksamhetschefen. Alltför ofta är det oklart vad som ingår i rollen. 

I verksamheter där chefen är läkare behövs ingen medicinskt ledningsansvarig läkare. Men vi vet att det finns många verksamheter, framför allt vårdcentraler, där verksamhetschefen inte är läkare och således saknar medicinsk kompetens. Dessa verksamheter behöver en medicinskt ledningsansvarig läkare där det tydligt framgår vad som ingår i uppdraget. Chefen har i dag det yttersta ansvaret att tydliggöra uppdragets omfattning och eventuella inskränkningar i uppdragstagarens befogenheter. 

För att underlätta för både chef och medicinskt ledningsansvarig läkare bör Socialstyrelsen få i uppdrag att reglera befattningen. Termer som medicinskt ledningsansvarig läkare, medicinsk rådgivare eller medicinsk ansvarig läkare orsakar nämligen ofta osäkerhet och begreppsförvirring. Vad avses egentligen med de olika benämningarna, och vilka författningsbestämmelser finns? Vad innefattar uppdraget och vilken ersättning bör utgå? För att undvika dessa frågor och minska risken för missförstånd behövs en reglering av befattningen medicinskt ledningsansvarig läkare.

En viktig fråga för Läkarförbundet är förstås att fler läkare ska bli chefer. Men i de verksamheter där chefen inte är läkare så är det särskilt angeläget – av kvalitets- och patientsäkerhetsskäl – att det i verksamheten finns en medicinskt ledningsansvarig läkare som kan leda den medicinska kvalitetsutvecklingen och prioritera utifrån medicinska behov.

Jag har själv erfarenhet av hur en verksamhet framgångsrikt använt sig av funktionen medicinskt ledningsansvarig läkare. På min egen vårdcentral där jag arbetar, en relativt stor vårdcentral, såg man behovet av funktionen som tillsammans med chefen nu arbetar med övergripande frågor i verksamheten. Resultatet har blivit ökad arbetstillfredsställelse hos medarbetarna.

För att fler läkare ska våga och vilja ta klivet in i denna roll så måste förutsättningarna förbättras och uppdraget förtydligas. En reglering skulle möjliggöra för fler läkare att ta sig an uppdraget!