Den 1 maj 2021 trädde lagen om nationell läkemedelslista (NLL) i kraft. Lagen innebär i korthet att informationen om patientens receptförskrivna och uthämtade läkemedel samlas i ett register, den så kallade Nationella läkemedelslistan. Registret innehåller både dosrecept och vanliga e-recept, men inte rekvisitionsläkemedel, läkemedel som ges direkt i vården. Registret omfattar även hjälpmedel som förskrivs på hjälpmedelskort och livsmedel som förskrivs på livsmedelsanvisning. Den största förändringen jämfört med tidigare är att patienten nu har rätt att dela informationen om sina förskrivna och uthämtade läkemedel med vården och inte bara med apoteken.
Till en början är NLL bara tillgänglig via E-hälsomyndighetens webbtjänst »Förskrivningskollen«. Senast den 1 maj 2023 måste listan också gå att nå genom journalsystemen. E-hälsomyndigheten har fått regeringens uppdrag att bygga upp den, men det är många aktörer som är inblandade, till exempel alla regioner, SKR och Inera.
Implementeringen av NLL kräver ett stort förändringsarbete för hälso- och sjukvården. Förskrivningsmoduler och andra system som hanterar information om förskrivna läkemedel kommer att behöva byggas om när listan ska göras tillgänglig i journalsystemen. Det krävs också ett nytt och gemensamt arbetssätt och en realistisk tidsplan. Man måste lyssna på och lära av läkarna som ordinerar läkemedel till patienter. Jag och många med mig som varit med i processen anser tyvärr att många frågetecken kvarstår.
Jag saknar en helhetssyn och förståelse för komplexiteten i ordination, förskrivning och uppföljning av läkemedelsbehandling. Läkarförbundets medlemmar som har varit involverade i arbetet med NLL upplever en undermålig dialog med och bristande samordning av de olika offentliga och kommersiella aktörernas arbete. Dessa brister har orsakat och kommer att orsaka förseningar, tekniska problem och därmed också patientsäkerhetsrisker.
Det finns många frågor men få svar: Hur gör vi med patienter som helt saknar IT-vana och som inte får fysiskt recept längre? Hur säkerställs att patienter och personal förstår reglerna kring spärr, samtycke och sekretess och vad det kommer att innebära i praktiken? Finns det ett organiserat tänk kring hur patienter ska undvika att falla mellan stolarna när de inte längre har pappersrecept eller årliga återbesök? Föreligger det etiska och juridiska problem med att överföra spärrade uppgifter om läkemedel i NLL till ordinations-/läkemedelslistan i vårdgivarens vårdinformationssystem?
Det finns också en hel del praktiska konflikter mellan olika lagar och föreskrifter som inte har blivit utredda i tillräcklig omfattning, vare sig under förarbetena till lagen om NLL eller efter att den trätt i kraft. Ett sådant exempel är lagrummen när det gäller regler för spärr och personuppgiftsbehandling i lagen om NLL i förhållande till generella regler kring behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården. För förskrivaren är det viktigt att känna till vad som går att göra. E-hälsomyndigheten har olika tidsplaner för när olika funktioner ska sättas i drift samt för när specifikationer ska lämnas till leverantörer som ska anpassa vårdinformationssystemen för direkt åtkomst till NLL. Men dessa tidsplaner är inte tydliga, och en del tycks inte heller vara fastställda ännu.
De här är en bråkdel av de frågetecken som behöver rätas ut. E-hälsomyndigheten avser att stänga transformatorn 1 maj 2023 och motiverar detta med att lagen om NLL ställer krav på att vårdinformationsystem ska vara fullt integrerade mot NLL senast detta datum. Är tidsplanen realistisk? Nej, det tycker inte Läkarförbundet och flera andra inblandade. Vårt förslag är i stället att transformatorn kan vara kvar även efter 1 maj 2023 och att integreringen av vårdinformationsystem mot NLL kan göras stegvis, med läsåtkomst som enda krav 1 maj 2023. Läkarförbundet kommer fortsätta att aktivt arbeta för att NLL ska bli ändamålsenlig – både för patienter och läkare.
