Läkarförbundet är sedan många år tillbaka en etablerad maktfaktor på den nationella sjukvårdspolitiska arenan, och vårt politiska påverkansarbete har skördat många framgångar de senaste åren, inte minst i frågan om en nationell primärvårdsreform. Förbundet syns, hörs och påverkar mer än någonsin. Men många politiska beslut som påverkar våra medlemmars vardag tas på regional nivå, och därför ter det sig naturligt att vi som förbund även behöver etablera oss på den regionala politiska arenan.

Läkarförbundet har inom sig 25 lokalföreningar som är utspridda över Sveriges 21 regioner. De gör alla ett ovärderligt jobb på lokal nivå – varje dag – för våra medlemmar. Det är våra lokalföreningar som har bäst kännedom om vilka lokala frågor som bör prioriteras och vilka utmaningar som finns. Sedan jag tillträdde som ordförande har min ambition varit att arbeta mer som ett förbund. Det finns ett otroligt engagemang inom lokalföreningarna, och de besitter en unik kunskap och lokalkännedom som jag är helt säker på att förbundet kan nyttja bättre – därför har jag initierat ett projekt som syftar till just detta.

Projektet har vi lite humoristiskt valt att kalla för Läkarbesöket. Förbundet kommer att genomföra ett läkarbesök i varje region där vi tillsammans med lokalföreningen möter politiker, beslutsfattare och medlemmar. Regionerna i Sverige organiserar sig olika, och därför kommer även upplägget för respektive läkarbesök att se olika ut. Vi har faktiskt redan påbörjat projektet, och hunnit med fyra besök.

Vi började i Region Örebro län, där vi tillsammans med ordföranden för lokalföreningen träffade både den politiska ledningen och hälso- och sjukvårdsdirektören. Det som slog mig mest under besöket var hur negativt inställd man var till att alla örebroare ska ha möjlighet att lista sig hos en fast läkare. Vi motiverade dock väl de vinster som listning på läkare medför i form av tillgänglighet och kontinuitet, och jag hoppas och tror att man tänker om i regionledningen.

Efter Örebro besökte vi Umeå och Region Västerbotten. Precis som i Örebro träffade vi även här delar av den politiska ledningen tillsammans med lokalföreningen. Det var bra och konstruktiva möten, men jag blev också bekymrad över hur man resonerade kring satsningarna på primärvården kontra behovet av utbyggnad av antalet vårdplatser. Man ansåg att man måste välja antingen eller. Det tror jag är fel. Vi behöver se vården som ett system där alla delar påverkas av varandra, och där det inte går att lösa problem genom att enbart satsa på och utveckla en enskild del av verksamheten. Här måste man kunna hålla två bollar i luften samtidigt, kanske till och med tre.

Vi har också hunnit besöka Region Uppsala och Region Östergötland. I Region Uppsala har antalet vårdplatser minskat med nästan 40 procent sedan 2008, och i de beräkningarna tas inte hänsyn till Akademiska sjukhusets uppdrag vad gäller riks- och regionvård. Med andra ord är neddragningen ännu större i praktiken. Det här var en av många frågor som vi lyfte fram när vi tillsammans med lokalföreningen träffade hälso- och sjukvårdsutskottet.

Sist men inte minst besökte vi Region Östergötland, där vi hade ett långt och givande möte med hela hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Regionen halkar efter när det gäller att erbjuda läkare möjlighet att fortbilda sig. Läkarförbundet vet att regioner som erbjuder dåliga möjligheter till fortbildning också får svårare att behålla och rekrytera personal. Detta och mycket annat påtalade vi för politikerna.

Resorna, eller ”läkarbesöken”, har gett mig mycket energi. Utöver ovan beskrivna möten har jag fått möjlighet att träffa både yrkesverksamma medlemmar och studentmedlemmar. Det är viktigt för mig som ordförande att ta mig tid att åka runt i landet och träffa medlemmar. Läkarförbundet är aldrig större än våra medlemmar, och under kommande år ser jag därför fram emot att besöka övriga 17 regioner för att fortsätta påverka politiken regionalt samt få möjlighet att träffa er alla!