Det finns ögonblick i livet som etsar sig fast, som man minns extra tydligt. Ofta är det situationer som har väckt starka känslor – många gånger positiva, ibland negativa. Läkaryrket är på många sätt fantastiskt, och jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Jag har som psykiater fått förmånen att följa mina patienter både i deras mörkaste stunder och på deras resa tillbaka till ett fungerande liv, men jag har också under åren fått utstå hot och våld, både från patienter och anhöriga, och jag kan fortfarande tydligt minnas första gången jag blev utsatt för våld av en patient.

Som för de flesta av oss skedde det tidigt i min karriär. Jag minns det som en omskakande och omvälvande upplevelse, full av rädsla, ilska och en hel del skam. Jag borde ju ha insett risken, tyckte jag. Samtidigt fanns det ett gott stöd omkring mig, med en bra chef, äldre och mer erfarna kollegor som hjälpte mig att hantera känslorna som dök upp och tydliga rutiner, vilket skapade en känsla av trygghet. En viktig komponent var att vi fick träna, bland annat genom rollspel, på hur vi skulle agera i hotfulla situationer. Hot och våld får aldrig ses som en naturlig del av vårt yrke, men med stor sannolikhet kommer många av oss tyvärr att drabbas. Det är svårt att helt bli av med hot och våld inom till exempel psykiatrin. Däremot kan vi bli bättre på att minska risken genom att lägga mer fokus och kraft på det förebyggande arbetet på arbetsplatsen. 

Läkarförbundets nyligen genomförda enkätunder­sökning bekräftar att hot och våld mot läkare tyvärr är vanligt förekommande. Inte helt oväntat är läkare inom psykiatrin och akutvården mest utsatta, och inom dessa verksamheter har var tredje läkare drabbats det senaste året. I verksamheter där risken för hot och våld är stor är det extra viktigt att rutinerna finns på plats, att de är kända för medarbetarna och att man faktiskt övar och tränar på hotfulla situationer i simulerade miljöer. När det väl är skarpt läge måste man ha övat många gånger för att behärskat kunna lösa situationen. Undersökningen visar också att läkare tidigt i karriären blir utsatta för hot och våld i större utsträckning än mer seniora kollegor. En förklaring kan vara att man i början av karriären ofta arbetar på korta vikariat, vilket riskerar att leda till att man inte får tillräcklig introduktion eller utbildning i verksamheternas rutiner för hot och våld. 

Det förebyggande arbetet är A och O, och det vilar ett stort ansvar på arbetsgivaren. Som med allt arbetsmiljöarbete så behöver man arbeta systematiskt. Det finns inga genvägar. Tillsammans med skyddsombud och medarbetare behöver man kontinuerligt genomföra riskbedömningar för att i så stor utsträckning som möjligt undvika hotfulla situationer. Det förebyggande arbetet måste prioriteras högre, framför allt inom akutvården och psykiatrin, där vi nu ser att majoriteten av våra medlemmar drabbas.

Verktygen för att arbeta systematiskt med dessa frågor finns. Organisationen Suntarbetsliv, en ideell förening som drivs gemensamt av de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna SKR och Sobona, har nyligen lanserat den så kallade Säkerhetsdialogen – ett verktyg som på ett konkret sätt möjliggör arbetet med att förebygga hot och våld på arbetsplatserna. Säkerhetsdialogen rymmer allt från stöd i hur man kan öka säkerhetsmedvetandet i en arbetsgrupp – en vital del i det förebyggande arbetet – till stöd i form av checklistor, skyddsronder och samtalsstöd. Eftersom Säkerhetsdialogen är framtagen av parterna är den enkel att implementera och använda i verksamheterna. 

Hot och våld får aldrig bli en naturlig del av våra medlemmars arbetsmiljö och vardag. Jag uppmanar alla er som läser det här att ta kontakt med er chef eller ert skyddsombud på arbetsplatsen och upplysa dem om Säkerhetsdialogen. Arbetsgivaren är skyldig att arbeta systematiskt för att upprätthålla en god och säker arbetsmiljö. Verktygen finns tillgängliga och redo att börja användas redan i dag, så vad väntar vi på?