Sverige har varit framgångsrikt i att minska antalet dödsfall i arbetet. 1955 avled 425 personer i arbetsolyckor, förra året var antalet 40. Hur har detta varit möjligt? Orsakerna är flera, till exempel att farliga jobb har försvunnit från industrin genom mekaniseringar, men grundläggande för förändringen har varit arbetsmiljölagen, arbetstidslagen, EG-direktiv och föreskrifterna om arbetsmiljö som är utfärdade av Arbetsmiljöverket på uppdrag av regeringen. Det räcker dock inte att det finns lagar och föreskrifter, utan de måste även följas. Riksdagen och regeringen har givit Arbetsmiljöverket ansvar för tillsynen, det vill säga uppdraget att se till att lagar om arbetsmiljö och arbetstider följs. Arbetsmiljöverket ställer krav på arbetsgivare genom föreläggande eller förbud, eventuellt förenade med vite. Arbetsmiljöbrott kan leda till böter eller fängelse.
Patientsäkerhet handlar om att patienter inte ska skadas i hälso- och sjukvården. Arbetsmiljöfrågor hänger intimt samman med patientsäkerheten, då sjukvårdspersonal som inte kan tillhandahålla god vård drabbas av etisk stress. Det är nu svårt för regionerna att hitta vårdpersonal som vill ta arbete på grund av stora brister i såväl arbetsmiljön som patientsäkerheten.
Patientsäkerhetsarbetet styrs av ett annat regelverk än arbetsmiljöarbetet. En central lag är patientsäkerhetslagen, där det bland annat framgår att vårdgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador. Socialstyrelsen utfärdar föreskrifter, medan Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) utövar tillsynen på uppdrag av regeringen. Ivo bildades för snart tio år sedan för att regeringen ville åstadkomma en förbättring av patientsäkerheten genom en mer kraftfull och effektiv tillsyn. De verktyg som Ivo, liksom Arbetsmiljöverket, har till buds är bland annat förelägganden och viten samt möjligheten att stänga verksamheter.
Lagstiftningen är tydlig: befolkningen ska ges en god och patientsäker vård på lika villkor. Var och varannan dag rapporterar medier om att Ivo stängt privata verksamheter på grund av brister eller att vårdpersonal förlorat legitimationen. Direkt politikerstyrd vård lyder under samma regelverk. Det är helt klart att regionerna brustit i sitt ansvar för patientsäkerheten, men höga företrädare för regionerna uppträder respektlöst eller lägger ner större kraft på rättsliga processer än på att åtgärda bristerna. Regionerna agerar som något slags frälse, som ser på patientsäkerhetslagen som ett fritt valt arbete, något de inte behöver följa på samma sätt som andra vårdgivare.
Ivo har sedan flera år tillbaka påtalat de risker för patientsäkerheten som vårdplatsbristen orsakar, men regionerna har inte hörsammat kraven på förbättringar, med stora patientsäkerhetsrisker som följd. Ivo har nu i en nationell sjukhustillsyn riktat kritik mot samtliga 27 granskade sjukhus och konstaterat brist på vårdplatser inom sjukhusvården i samtliga regioner. Ivo bedömer att patientsäkerheten inte kan garanteras och har utfärdat förelägganden med krav på viten mot flera sjukhus. Om inte Ivo genom de verktyg som nu står till buds kan förmå regionerna att öka antalet vårdplatser för att säkra en god vård måste riksdagen ge Ivo skarpare verktyg i en kraftfullare patientsäkerhetslag.
Som nytillträdd ordförande för Läkarförbundets arbetslivsgrupp kommer jag noga att följa Ivos och Arbetsmiljöverkets tillsyn och granskningar. Tillsynen av de 27 akutsjukhusen illustrerar att det är något ruttet i patientsäkerheten hos regionerna i konungariket Sverige. Regionpolitiker av allehanda färg har ansvaret för bristen på vårdplatser genom upprepade kortsiktiga beslut utan tanke på de långtgående konsekvenserna och utan att ha lyssnat på professionens varningar. Vi har nyligen fått erfara vad undermålig tillsyn resulterat i när byggherrar struntat i byggnormer: många, många människor har mist livet under rasmassorna i en jordbävningskatastrof. Det är skamligt att angripa Ivos tillsyn i stället för att göra sitt yttersta för att åtgärda bristerna, och det illustrerar att vården behöver förändras genom starkare statlig styrning.
Tilliten till att regionerna ska klara patientsäkerheten är borta.
