Efter ett knappt år och många timmar runt förhandlingsbordet tecknade Läkarförbundet och våra motparter Sveriges Kommuner och regioner och Sobona nyligen en överenskommelse om nya arbetstidsregler. 

Läkares arbetsbelastning är alldeles för hög på många håll, och sex av tio funderar på att gå ner i tid, byta arbetsplats eller helt lämna yrket på grund av för hög arbetsbelastning. I grunden är det därför positivt att reglerna för vila och återhämtning skärps. Samtidigt måste sjukvården fungera dygnet runt, årets alla dagar, i hela Sverige, och det har krävt svåra avvägningar. Så även om det nya avtalet nu är i hamn är arbetet långt ifrån klart, och Läkarförbundet kommer att bevaka och följa upp vilken påverkan de nya reglerna får. För vi ska vara ärliga med att det bland våra medlemmar finns både tvivel och en stor osäkerhet kring hur de nya arbetstidsreglerna ska kunna införas när alla vet att läkarbristen är den främsta orsaken till att vi jobbar för mycket. Den verkligheten förändras inte bara för att kartan har ritats om.

De nya arbetstidsreglerna har inte tillkommit på initiativ från någon av parterna utan på beställning från EU och regeringen. Den korta versionen är att läkarnas arbetstidsavtal blev anmält till EU-kommissionen, som konstaterade att det inte levde upp till reglerna i arbetstidsdirektivet. Eftersom direktivet är tvingande gäller det även på svensk arbetsmarknad, och parterna var därför tvungna att ändra i avtalet. Hade det inte gjorts hade regeringen tvingats lagstifta om våra arbetstider, och det hade med all sannolikhet inneburit ett stelbent regelverk utan den flexibilitet som finns i branschvisa arbetstidsavtal. 

Läkarförbundet var sist av de fackliga organisationerna att skriva under på de nya arbetstidsreglerna. För oss var det viktigt att de nya reglerna var förankrade i den verklighet som medlemmarna befinner sig i. Det första avtalsförslaget var inte det, men med de undantag och dispenser som vi fick till i slutet av förhandlingarna hittade vi fram till en rimlig kompromiss. I den bemärkelsen är den nya överenskommelsen ett kvitto på att den svenska modellen fungerar och levererar. 

Ur ett strikt arbetsmiljömässigt perspektiv är dessa förändringar givetvis något vi också kan glädjas över. För lite dygnsvila är en hälsofara. Forskningen är tämligen entydig på den punkten, och läkarnas arbetstider är och har länge varit ett arbetsmiljöproblem. Men samtidigt har vi en akut personalbrist inom sjukvården som måste mötas på något sätt. Denna utmaning har de tidigare arbetstidsreglerna kunnat hantera på ett för oss acceptabelt sätt genom att läkarnas långa arbetspass vägts upp av längre ledigheter, en lösning som många medlemmar uppskattat. Så även om vi nu har ett avtal som följer EU:s arbetstidsdirektiv har vi förlorat en del av den flexibilitet som fanns i det tidigare avtalet.  

Nu har arbetsgivaren ett stort arbete framför sig med att omsätta de nya reglerna i konkreta scheman för läkare, och inte minst säkerställa att dessa fungerar i mötet med verkligheten. Ska vi kunna jobba i enlighet med EU:s reglering och det nya avtalet kommer det att krävas extraordinära insatser från arbetsgivaren och från regionernas politiker. En lågt hängande frukt för arbetsgivarna i detta arbete är att göra sitt yttersta för att behålla sina anställda. Vill de det måste de ha en tät dialog med både läkarföreningar och medlemmar i det kommande planeringsarbetet och ta hänsyn till både verksamhetens behov och individernas önskemål. Lyssnar arbetsgivaren på våra medlemmar och tar krafttag med läkarförsörjningen kan den här förändringen på sikt leda till något positivt: mer tid för vila och återhämtning mellan arbetspassen och ett mer hållbart arbetsliv.