Den blomstertid nu kommer, med jobb och schemastrul.
Med rader som ska täckas: det är krångligt, inte kul.
Bemanningsbrist som vanligt, det är ansträngt och akut,
och avtalad semester som inte kan tas ut.
De rika örtesängar och lundens gröna trän,
kan slutligt ändå njutas med underläkaren,
som täcker upp i schemat hela sommarn lång.
De kan väl ta semester när tjänsten haft sin gång.
I Läkarförbundets arbetsmiljöenkät kan man läsa att 6 av 10 läkare överväger att byta arbetsplats, gå ned i arbetstid eller helt lämna läkaryrket på grund av arbetsbelastningen. För underläkarna är det så illa att var tredje överväger att lämna yrket. Att så många av våra yngre kollegor vantrivs på arbetet är något vi alla bör ta på fullt allvar. Många färdiga specialister sliter för två, och berg av intjänad tid ligger och väntar på att få tas ut. Hur blir det framöver om ett stort antal blivande specialister lämnar yrket? Vi som redan nu har svårt att bemanna enheter står inför en stundande kompetensförsörjningskris och måste värna om våra underläkare.
På grund av den inlåsningseffekt som skapats i läkarnas utbildningssystem, då vi behöver vänta och vikariera inför de utbildningstjänster som borde avlösa varandra efter kandidatexamen, har vi osäkra anställningar och underläkare i beroendeställning gentemot sin arbetsgivare. Detta gör att man accepterar obetald övertid, orimlig schemaläggning och alltför låga löner. Det finns nämligen inget annat alternativ. Acceptansen leder till vantrivsel och sedermera till planer i det tysta på en annan yrkeskarriär än den kliniska. Många väljer att lämna på dagen de får sitt specialistbevis. Andra lämnar ännu tidigare. Ofta är orsaken en upplevelse av att arbetsgivaren inte kan uppfylla de få krav som ställts för att vederbörande ska känna att arbetssituationen är hanterbar. Det rör sig ofta om önskemål om en lön som avspeglar arbetets ansvarsgrad och möjligheter att i större utsträckning påverka sitt schema.
Nu under sommaren är det många nybakade kollegor som tar sina första stapplande steg på akutmottagningar och vårdavdelningar runt om i landet.
Schemaläggningsstrul och övertid för denna grupp är svåra frågor för enskilda att lösa. Det som däremot går att påverka är underläkarnas arbetsmiljö i form av en god kollegial ton, där uppmuntrande kommunikation och återkoppling är grundpelare. Att ta för vana att hälsa, kolla läget och säga ”jag finns här om du behöver fråga något” kan vara det som gör att du snart har en kollega som avlastar. Värna om de där få extra sekunderna. Det krävs så lite för att skapa trivsel, och det där lilla kan vara absolut avgörande för din yngre kollegas välmående. Sannolikt kommer kollegan att minnas just det arbetspasset som ett av de bästa.
Arbetsgivarna sätter ramarna för oss läkare, men det är vi själva som måste hjälpa varandra att inte acceptera när sämre och sämre villkor blir praxis. Det måste få vara okej och också högst rimligt att ifrågasätta saker som oskälig belastning och obetald övertid utan att själv bli ifrågasatt, oavsett var på karriärstegen man befinner sig.
Vi behöver som kår påminna oss om att dagens yngre läkare är morgondagens specialistläkare. Sannolikt är det även de som kommer att ansvara för din och min hälsa på ålderns höst. Gör oss alla en tjänst och stötta dina yngre kollegor. Det kommer att gynna hela läkarkåren.
