Är du läkarstudent och vill arbeta i patientnära arbete?
Det är rubriken på en annons från ett stort universitetssjukhus inför sommaren 2023. Läkarstudenten ska ha fullgjort minst 9 terminer och erbjuds enligt annonsen möjlighet att utveckla framtidens sjukvård tillsammans med patienterna. Vilken läkarstudent vill inte det?
I en annan nästan identisk annons riktad till underläkare (byt ut sjukhus och region) preciseras arbetsuppgifter som snarare för tankarna till en annan yrkesgrupp på vårdavdelningarna: sjuksköterskorna.
Jag fortsätter att söka på nätet och finner till min förfäran att det nu är fler och fler regioner som tar efter och erbjuder läkarstudenter vikariat som inte alls gör dem förberedda för deras egen yrkesutövning. Att få insikt i hur andra yrkeskategorier arbetar är självklart positivt, men att arbeta med omvårdnadsuppgifter efter termin 9 på läkarutbildningen är inte meriterande inför framtida AT och inte heller utvecklande för underläkaren.
Det är nog få som missat Ivos (Inspektionen för vård och omsorg) svidande kritik av samtliga 27 akutsjukhus i Sverige för bristande patientsäkerhet. Ett av de största problemen är bristen på vårdplatser – eller, som Ivo själv uttrycker det, brist på personal som vill jobba i regionerna under de här arbetsförhållandena, vilket i sin tur leder till färre vårdplatser. ”Omvårdnadsunderläkare” är regionernas hemsnickrade lösning på den kroniska sjuksköterskebristen. Runt om i landet finns gott om underläkare som i konkurrens om AT-platserna känner sig tvingade att ta tjänsterna med en förhoppning om att ligga bättre till hos arbetsgivaren framöver. Läkarförbundet har påtalat att det inte är rätt att underläkare ses som billig, tillgänglig arbetskraft som tvingas acceptera osäkra anställningsformer och anställs för att utföra sjuksköterskeuppgifter.
”Omvårdnadsunderläkare” är ingen riktig titel. Sjuksköterska och läkare är två legitimationsgrundande yrken som inte får blandas ihop på det här viset. Att vara i maktposition kräver stor ödmjukhet och ansvarstagande. Dessa uppfunna tjänster underminerar både läkarnas och sjuksköterskornas ställning, och ”omvårdnadsunderläkare” är en silvertejpslösning som inte gör arbetsgivaren mer attraktiv. Påhittade tjänster och omkastade titlar skriker inte direkt ”förtroende” och ”attraktiv arbetsgivare” och inte heller ”patientsäker vård”. Underläkare vill ha underläkartjänster, med arbetsuppgifter som motsvarar det yrke man valt att utbilda sig till. Vad finns det annars för poäng med att vi har universitetsutbildningar som leder till två olika legitimationsgrundande yrken?
Att vårdplatser kan öppnas med hjälp av läkarstudenter är inget att stoltsera över. Anställ rätt kompetens på rätt plats: omvårdnad och vårdplanering ska utföras av sjuksköterskor och medicinska bedömningar, diagnostik och behandlingar av läkare.
Om målet är att patienterna ska få den bästa sjukvården skulle saken gynnas av att läkare snabbare blir färdiga specialister och tränas i sitt eget yrke, inte släpas runt på otrygga vikariat före AT eller ST för att plåstra om ett alltför stort sår: sjuksköterske- och specialistläkarbristen. Öka i stället antalet AT- och BT-tjänster så att sjukvården får fler specialistläkare. Det är det enda sättet att lösa våra 21 regioners specialistläkarbrist.
Till nästa sommar vill jag se att arbetsgivare annonserar ut rätt typ av tjänster till rätt yrkeskategori. Ingen har något att vinna på den här olyckliga sammanblandningen av titlar och arbetsuppgifter, särskilt inte patienterna. Regioner – var den attraktiva arbetsgivare som ni försöker utge er för att vara! Först då kan vi tillsammans erbjuda sjukvård i världsklass.
