”Läkaren ska i sin gärning alltid ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta.” Så lyder den första av de 19 etiska regler som Sveriges läkarförbund har tagit fram. Den etiska kompassen för oss läkare är tydlig och central och härstammar från den grekiske läkaren Hippokrates, som var verksam 300 år före vår tideräkning. Den hippokratiska eden, som först blev känd långt efter hans död, har reviderats och omarbetats många gånger, och originalet är i många avseenden omodernt. Men delarna av eden som beskriver kravet på tystnadsplikt och patientsekretess är fortfarande aktuella.
Läkares yrkesetik har de senaste veckorna aktualiserats i och med att regeringen presenterade ett tilläggsdirektiv till Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet (Ju 2022:12). Utredaren ska lämna förslag om hur lagstiftningen kan ändras så att offentliganställda ges en lagstadgad skyldighet att rapportera personer som lever och vistas i Sverige illegalt. Utredaren ska också undersöka vilka konsekvenser det skulle kunna få om någon, i vårt fall läkare, inte följer denna skyldighet. Även om regeringen har öppnat för att det kan finnas vissa ömmande situationer (exempelvis inom sjukvården) där undantag kan göras känner jag och Läkarförbundet en stor ilska och oro över att man ens tillsätter en sådan här utredning.
En anmälningsplikt av den här karaktären, som inte syftar till att värna patienten utan tvärtom misstänkliggöra, hör inte hemma i svensk sjukvård.
I samband med att regeringen aviserade tilläggsdirektivet valde jag att publicera en text på sociala medier. Den fick stor uppmärksamhet, mycket tack vare rubriken ”Jag är läkare, inte gränspolis”. Motståndet mot förslaget om anmälningsplikt bland våra medlemmar är starkt, och jag har fått väldigt mycket positiv respons på inlägget från medlemmar, andra fackförbund och organisationer och från allmänheten. Men jag har också mottagit kritik, om än väldigt sparsamt. Kritikerna tycker att jag och förbundet tar partipolitisk ställning och att läkare inte ska stå över lagen. Självklart står läkare inte över lagen, och det har varken jag eller förbundet påstått. Syftet med min text var att skapa opinion för att förslaget om en lagstadgad anmälningsplikt aldrig ska nå riksdagen och ens ha möjlighet att bli en lag. Vi som arbetar med politisk påverkan vet att möjligheterna att inverka på en utredning är som störst före och under utredningens arbete.
Läkarförbundet har under lång tid och med stor framgång bedrivit politiskt påverkansarbete. En styrka i arbetet är att Läkarförbundet är en partipolitiskt obunden organisation. Vi kommer att välkomna de förslag och beslut som gynnar förbundets medlemmar. Vi kommer också att kritisera och ifrågasätta de beslut som inte ligger i linje med förbundets värderingar och ställningstaganden. Vi tar ställning till den politiska sakfrågan, oaktat vilket parti som ligger bakom förslaget. Jag tycker att det är viktigt att påminna om detta, och det är viktigt att vi som organisation värnar vår obundenhet.
Vilket parti våra medlemmar väljer att rösta på lägger vi oss inte i. Vårt uppdrag är att driva den politik och de frågor som fullmäktige beslutar om varje år. Det är så vår representativa demokratiska organisation fungerar, och det är så vi värnar våra medlemmars intressen, inte våra egna personliga åsikter och ideologier.
Vid Läkarförbundets fullmäktigemöte 2017 antogs en ny version av Läkarförbundets etiska regler, som består av 19 principer och regler som ska vägleda oss i vår läkargärning. De utgör grunden för vår yrkesetik. Förslaget om anmälningsplikt går helt emot de etiska reglerna, och därför kommer jag och förbundet att göra allt i vår makt för att förhindra att förslaget blir verklighet. Som sagt: jag är läkare, inte gränspolis.
