Hur var det att vara läkare för 120 år sedan? Inte lätt. 1903 fanns endast 1 200 läkare i hela Sverige, varav 900 var medlemmar i dåvarande Läkarförbundet. Av dessa var nästan hälften så kallade provinsialläkare, och det var de som utgjorde sin tids primärvård. Provinsialläkaren var ofta ensam i sitt distrikt och ansvarade för hela befolkningens hälsa. Föreställ er den enorma utmaningen att ensam ansvara för en lista med ca 13 000 patienter. Och även om vår tids primärvård har utmaningar så har vi kommit en bra bit på vägen. Det är svårt att ta in vilka prövningar den tidens läkare stod inför. Under de föregående 30 åren hade flera allvarliga epidemier svept över landet, och snart skulle den fruktade spanska sjukan slå till. Trots det arbetade läkarna outtröttligt med de knappa resurser som fanns att tillgå då. 

Förutsättningarna för kvinnliga läkare vågar jag knappt tänka på. I början av 1900-talet var gifta kvinnor inte ens myndiga. Men bland Läkarförbundets medlemmar fanns trots det 10 kvinnor. Jag tycker att det är viktigt att vi blickar tillbaka på vår historia, lär oss av den och hedrar de läkare som gick före oss, de som kämpade, inte bara mot sjukdomar, utan också mot tidsandan och de begränsade resurser som fanns då. Det är deras arv som vi bär vidare i dag.

Jag har haft anledning att reflektera över vår historia eftersom Läkarförbundet firar 120 år som organisation i år, vilket vi uppmärksammade under vårt fullmäktigemöte, som gick av stapeln i november. För er som inte vet det är fullmäktige Läkarförbundets högsta beslutande organ. Här samlas varje år cirka 140 delegater från hela Sverige som tillsammans diskuterar och fattar beslut om förbundets verksamhet och inriktning. Det brukar vara intensiva dagar med många frågor och motioner som avhandlas, och årets fullmäktigemöte var inget undantag. 

Vi kan konstatera att förutsättningarna för oss läkare och förbund är betydligt bättre i dag än för 120 år sedan. Men dagens hälso- och sjukvård står också inför en rad utmaningar. Diskussionerna och samtalen på fullmäktigemötet kan ses som ett lackmustest av sjukvårdens mående. En fråga som diskuterades flitigt var underläkare som anställs på tjänster i syfte att ersätta sjuksköterskor. Efter intensiva diskussioner stod det klart att förbundet ska ta fram en handlingsplan för att motverka denna typ av tjänster.  En annan fråga som skapade debatt var AI. Frågan har blivit högaktuell i och med Chat GPT, och inom vården används AI redan på flera håll, bland annat inom mammografi. Det finns stor potential i AI, och mycket tyder på att det kommer att bli ett kraftfullt och effektivt verktyg inom vården. Diskussionerna mynnade ut i att fullmäktige beslutade att Läkarförbundet ska prioritera frågan om AI i vården. En tredje fråga som väckte debatt och som fick stort gehör hos delegaterna var öppna kontorslandskap. Förbundet jobbar delvis med frågan genom organisationen Suntarbetsliv, men nu har fullmäktige sagt sitt och vill se mer krafttag i frågan, och man beslutade att förbundet ska ta fram ett faktaunderlag som stöd i argumentation med arbetsgivaren samt verka för ”hjärnvänliga” arbetsplatser för läkare. 

Detta var bara några exempel från fullmäktigemötet, men de visar att det finns ett brett spektrum av frågor som medlemmarna vill att förbundet prioriterar. Vi står inför en hel del utmaningar, och precis som läkarna för 120 år sedan så kommer vi att arbeta outtröttligt med de resurser vi har, och vi kommer att fortsätta vara en blåslampa på politiker och beslutsfattare. Jag ser fram emot att kavla upp ärmarna och arbeta med att förverkliga alla beslut som fattades på fullmäktigemötet under det kommande året. Innan dess vill jag passa på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år.