Hösten 2021 fick Mynak, Myndigheten för arbetsmiljökunskap, i uppdrag av regeringen att sammanställa kunskap om arbetsmiljörisker och friskfaktorer inom hälso- och sjukvården. Mynak anlitade välmeriterade forskare för uppdraget. Fyra delstudier genomfördes som alla nu har publicerats och slutrapporterats tillsammans med en sammanfattande rapport över resultaten. Det är ett omfattande material, och här finns endast utrymme för en kortfattad summering med fokus på läkarna.

2 700 läkare deltog i enkätundersökningen. Den bild som redan framkommit i Läkarförbundets egna arbetsmiljöenkäter bekräftas av Mynak. Den mest framträdande riskfaktorn för läkarna är de kvantitativa kraven i arbetet, till exempel att ha en för stor arbetsmängd eller arbeta under tidspress. Till de värst drabbade hör specialistläkare, läkare med personalansvar och de som arbetar mer än 45 timmar i veckan.

Var femte läkare rapporterar symtom på utmattning. Särskilt utsatta är kvinnor och de som är i åldern 48–57 år. Nästan samtliga läkargrupper har svårt att få arbete och privatliv att gå ihop. Drygt var tredje läkare uppger att de överväger att byta jobb, men läkare med kort yrkeserfarenhet och de som arbetar mer än 45 timmar i veckan tänker ännu oftare på detta. Dessa läkare rapporterade även en lägre kontroll över arbetet.

Läkare i den regionala sjukvården rapporterar en något sämre självskattad hälsa än andra arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden, men hänsyn har inte tagits till förväxlingsfaktorer, det vill säga olika andra variabler som kan påverka hälsan, såsom socialgrupp, rökvanor, obesitas med mera. En sådan justering skulle sannolikt leda till att värdet för läkares självskattade hälsa skulle bli ännu lägre. Det är allvarligt, eftersom forskning visat att personer med en låg självskattad hälsa har ökad risk för att utveckla sjukdom samt att dö i förtid.

Till det positiva hörde att läkare pekade ut gemenskapen på arbetsplatsen och det sociala stödet som viktiga friskfaktorer och att många läkare anger att de har stort inflytande över arbetet.

Rörande interventioner för att förbättra arbetsmiljön är åtgärder som stresshanteringskurser en tillfällig lösning som inte går till botten med grundorsakerna till problemen. I stället måste läkarnas arbetsbelastning minskas genom omprioriteringar i arbetet och genom att bemanningen anpassas till uppdraget. Arbetstider kan behöva ändras. Läkare måste få kontroll över arbetet, eftersom låg kontroll kan utgöra en hälsorisk, speciellt i kombination med höga krav i arbetet och lågt socialt stöd. Kontroll över arbetet kan till exempel vara att öka antalet vårdplatser för att patienter inte ska stockas på akuten. Det är också viktigt med stöd från överordnade, att de anställda ges återkoppling och att det finns en dialog med möjligheter att påverka arbetsförhållandena.

I Mynaks uppdrag ingick även att sprida resultaten till arbetsgivare, chefer, skyddsombud och andra fackliga representanter. Konstigt nog nämns inte politiker i regeringsuppdraget, trots att politiker i fullmäktige och nämnder är de yttersta representanterna för kommun och region som arbetsgivare. Politikerna ska se till att deras verksamhet drivs i enlighet med arbetsmiljölagen och föreskrifterna. Forskarna lyfter förtjänstfullt fram detta i Mynaks rapporter, och det vore därför mycket önskvärt att regionpolitiker tog del av resultaten och kom till insikt om att arbetsmiljön, medarbetarnas hälsa och produktiviteten hänger ihop.

Vi har redan stora problem att rekrytera läkare till vården, bland annat primärvården. Det är stor risk att detta problem förvärras och att vi snart har samma brist på läkare som på sjuksköterskor. Regionerna måste vidta åtgärder för att förbättra både läkarnas och den övriga sjukvårdspersonalens arbetsmiljö. Och det brådskar.

Läs Mynaks rapporter på: www.mynak.se/publikationer.