Varje år i november samlas ett stort antal fackligt engagerade representanter för läkarkåren på Läkarförbundets fullmäktigemöte för att besluta om organisationens inriktning för det kommande året.

Att det finns ett stort politiskt engagemang i läkarkåren och bland förbundets medlemmar visar inte minst det stora antal motioner som behandlades under fullmäktigemötet. Hela 50 motioner var uppe för behandling, vilket måste ses som ett styrkebesked för demokratin i förbundet. Även om inte fullmäktige var eniga i alla frågor fanns det ändå en uttalad respekt för den demokratiska ordningen och en rörande enighet om att det är majoritetens vilja som ska styra vilka vägval förbundet gör.

Denna fina respekt och förståelse för den demokratiska processen värmer extra mycket i en tid när det inte längre är självklart att valresultat respekteras och i en värld där våra demokratiska institutioner och traditioner utmanas av mer auktoritära och intoleranta krafter. Jag tycker att vi ska vara stolta och tacksamma över att vi som förbund kan genomföra ett fullmäktigemöte där debatterna och diskussionerna stundtals kan vara mycket tuffa och där vi internt i förbundet kan stå mycket långt ifrån varandra i vissa frågor. Men när krutröken lagt sig och klubban har fallit respekterar vi det beslut som majoriteten fattat. Det är så en demokrati ska fungera.

Vid årets fullmäktigemöte beslutade förbundet att anta en ny strategi med sex prioriterade områden som vi ska koncentrera oss på under de kommande fem åren. Att prioritera handlar inte om att välja bort viktiga frågor, utan om att satsa särskilt på de frågor där vi har störst chans att göra skillnad just nu. Om vi försöker förändra allt samtidigt riskerar vi att inget blir gjort. När vi fokuserar kan vi rikta vår tid och energi mot specifika områden för att uppnå resultat.

Med den strategi och det politiska program som vi nu antagit har vi lagt en bra grund för ett effektivt påverkansarbete. Jag är övertygad om att det är så här vi bygger framgång – genom att göra val och arbeta tillsammans som ett enat förbund för att nå våra mål.

En av de frågor som vi har fått medlemmarnas mandat att prioritera är en bättre nationell samordning och styrning av hälso- och sjukvården. Vi ser det som en absolut nödvändig väg att gå. Vårt nuvarande system med 21 regioner som bygger 21 olika sjukvårdssystem har kommit till vägs ände. Ska vi komma till rätta med alla de brister som finns i sjukvårdssystemet så måste vi tänka nytt, men det kräver folkvalda som tar sitt ansvar och visar politiskt mod.

Politiskt ansvar innebär att betrakta sjukvårdens och patienternas behov som en helhet. Det är inte likvärdig vård när patienter med samma sjukdomsbild får vänta olika länge på vård beroende på var i landet de bor. Vårdutbudet och resurserna måste därför i större utsträckning regleras på nationell nivå. Men politikerna behöver också visa mod och vara ärliga med vilken vård som är möjlig att erbjuda inom givna ekonomiska ramar. I slutänden handlar det om att ställa och besvara den viktiga frågan: Vilken vård ska prioriteras framför annan vård? I dag har politiken lämnat läkarna ensamma att gå den här balansgången mellan lagens krav, etiska principer, prioriteringsregler och allmänhetens förväntningar. Att läkarna står för de medicinska prioriteringarna utifrån prioriteringsgrunden är givet, men vi behöver få sällskap av politiker som står upp för de beslut de fattat och de konsekvenser dessa får för sjukvården. Ansvarstagande är också en mycket viktig del av den demokratiska processen.

Avslutningsvis vill jag tacka för det förtroende jag fick av fullmäktige att leda förbundet i ytterligare två år. Men framför allt vill jag tacka alla er som varje dag står i vårdens frontlinje. Tack för ert arbete och engagemang! Varje dag ni kliver upp, varje pass, varje jour, varje patientmöte – ni gör skillnad. Och det är tack vare er som Sverige år efter år levererar vård i världsklass.