Industrins märke sätter lönetak för sjukvården
Hanna Kataoka
Den svenska modellen, som infördes genom Saltsjöbadsavtalet 1938, bygger på att fack och arbetsgivare kommer överens om branschanpassade villkor för att upprätthålla stabilitet på arbetsmarknaden. Som en del av modellen har Sverige sedan 1997 ett system för lönebildning som bygger på att fack och arbetsgivare inom industrin sätter ”märket” – en procentsiffra för årliga löneökningar. Modellen har genom att begränsa löneökningstakten gynnat svensk exportindustri och hållit nere inflationen. Men i praktiken utgör industrins märke ett golv för löneutvecklingen i industrin och ett tak för utvecklingen i sjukvården och annan offentligt finansierad verksamhet.
Märket tillkom i en tid som flytt. Ett system för lönebildning enbart baserat på industrins villkor står i vägen för sjukvårdens krav på omställning och kompetensförsörjning i en verklighet med fler sjuka äldre och en medicinsk utveckling som går i rasande takt. En god och säker sjukvård bygger på att villkor och lön rimmar med det stora ansvar läkarna tar för människors liv och hälsa. Därför måste märkets utformning ifrågasättas och utvecklas.
Lönestatistik som presenterats i facktidningen Ingenjören (20 mars 2025) visar att ingenjörers löneökningar inom privat sektor kontinuerligt ligger 3–5 procent över märket. Skälet är att jobbyten ger rejäla lönelyft. Läkare byter också befattning under karriären, men under de viktiga åren man utbildar sig till specialist är man låst till samma arbetsgivare under fem till tio år. Man är även låst till en dålig löneutveckling med märket som tak och som tack – enligt statistik från Sveriges läkarförbund ungefär 2 procent lägre per år än om man hade kunnat byta tjänst. Detta gäller sannolikt även specialistläkare med få möjliga arbetsgivare och kollegor som helt enkelt trivs och stannar. Denna kontinuitet räddar liv, så lojalitet borde löna sig. Det är orimligt att läkare tidigt i karriären och andra trotjänare som bär sjukvården missgynnas år efter år. Inte ens under pandemin belönades vårdens livräddande insatser av arbetsgivarna.
Gapet mellan industrin och den offentligt finansierade välfärden har blivit alltför stort. Har märket i sin nuvarande form spelat ut sin roll? Såväl LO-förbundet som akademisk expertis har kritiserat märkets normerande roll. Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi, säger i Dagens Arena (6 april 2025) att det med dagens lönemodell är svårt att höja lönerna tillräckligt för att attrahera arbetskraft till välfärden och försvaret. I Danmark har staten gått in med extra pengar för att höja lönerna. I Finland har kommunsektorn strejkat sig till lönelyft över märket. Lars Calmfors menar att chansen är störst om parterna accepterar att märket inte ska vara bindande på områden med personalbrist. Louise Bringselius, docent i organisation och ledning, menar att märket är en rigid modell som förhindrar den grundläggande förändring som krävs för att uppvärdera vårdyrken lönemässigt och lösa kompetensförsörjningen (Läkartidningen, nr 38–39 2025).
Ett system för lönebildning måste kunna anpassas till samhällets behov. Annars är det inte ett system som värnar balans på arbetsmarknaden, utan ett som motverkar rekrytering och effektivt dränerar sjukvården på den helt vitala spetskompetens som den i allt större omfattning vilar på. Den bild som råder är att den ”närande” sektorn i form av exportindustrin ser till att vi kan betala lönerna för den ”tärande” sektorn. Den bilden behöver nyanseras betydligt. Kan det i stället ses som att välfärden lägger grunden för att vi över huvud taget ska kunna ha någon exportindustri? Kan vi fortsätta förlita oss på ett system som missgynnar samhällets bärande sektor?
Sjukvården och andra välfärdsyrken har helt andra utmaningar än den konkurrensutsatta exportindustrin. För att klara kompetensförsörjningen och leverera den bästa sjukvården krävs ett lönebildningssystem som inte bygger på att industrin sätter taket för andra.
För professionens och sjukvårdens framtid måste vi säkra en god löneutveckling under yrkeslivets alla faser.
