Klicka här för sämre arbetsmiljö
Julia Borg.
Några gånger per år uppmanas jag att inte stänga av min arbetsdator innan jag går hem. På natten ska en programvaruuppdatering installeras på vårt journalsystem. Jag funderar för mig själv: Hur många fler steg och klick kommer jag att behöva göra på en arbetsdag efter den här uppdateringen?
Det finns ett uttryck som heter ”de små stegens tyranni”, som används för att beskriva hur en demokrati kan urholkas utan att medborgarna egentligen fattar vad som händer, eftersom förändringarna är så små – men sammantaget får de förödande konsekvenser. Jag kan inte låta bli att göra om talesättet till ”de fler klickens tyranni” när jag ännu en gång lämnar datorn påslagen för uppdateringar efter arbetsdagens slut. De tillkommande klicken försämrar min arbetsmiljö, men är för få i sammanhanget för att jag ska ställa mig med plakat på gatan eller skicka ett mejl till it-avdelningen.
Missförstå mig rätt. Mycket av digitaliseringen i vården har varit en välsignelse. EKG:n försvinner inte längre i akutens pappershögar. Journaler går att hitta även klockan tre på natten. Som psykiater är jag tacksam över att slippa pappersrecept som ”kommit bort” och i stället kunna följa uttag och förskrivning digitalt. Men allt som är tekniskt möjligt är inte automatiskt kliniskt klokt.
Digitala vårdinformationssystems funktionalitet och användarvänlighet är i högsta grad en arbetsmiljöfråga. I dag brister många arbetsgivare i sitt ansvar för den digitala arbetsmiljön. System införs utan tillräcklig testning, utbildning och utvärdering och anpassas inte efter att de väl satts i drift. Nya program införs i alldeles för stor omfattning i stället för avgränsade pilotförsök, där dålig funktionalitet kan upptäckas och åtgärdas. För få kliniskt verksamma läkare involveras i processerna för att säkerställa att kärnverksamheten får det som vi behöver.
Digitalisering och användning av AI i vården måste utgå från medicinska behov och kliniska arbetssätt. System ska minska dubbelarbete – inte skapa nya administrativa lager. Uppdateringar som riskerar att spä på ”de fler klickens tyranni” måste risk- och nyttovärderas innan de införs. Användarvänlighet, driftsäkerhet och interoperabilitet är inte lyxkrav – de är arbetsmiljö- och patientsäkerhetsfrågor.
Vi förtjänar bättre än det vi får i dag. Både vi läkare och arbetsgivarna behöver flytta fram positionerna och plocka in digitaliseringen som en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Vi ska inte låta it- och utvecklingsavdelningarna ha ensamrätt på digitaliseringsfrågorna när de i allra högsta grad påverkar varje minut av vår arbetsdag.
Trots min gnälliga inledning tror jag starkt på teknikutvecklingen. Rätt använd kan den frigöra tid, stärka kvaliteten och göra vården både mer mänsklig och mer hållbar, men då måste vi bygga den tillsammans.
Jag är psykiater, men också ordförande i Läkarförbundets digitaliseringsråd, och till alla teknikleverantörer där ute vill jag säga: Vi finns här. Läkare vill och behöver vara delaktiga i utvecklingen av de digitala verktyg vi arbetar med varje dag – inte som bromsklossar, utan som medskapare.
Teknikleverantörer, hör av er. Vi hjälper gärna till.
