Våra nya kollegor förtjänar säkra anställningar
Robert Holmqvist.
Vilken typ av arbetsmarknad möter egentligen en nybliven läkare? De allra flesta läkare som i dag kommer ut på arbetsmarknaden får räkna med att de inte får en utbildningstjänst direkt efter examen. Det handlar egentligen inte om att det saknas efterfrågan på läkare, utan det har snarare blivit rutin att man får börja med en tidsbegränsad anställning, som ofta felaktigt benämns vikariat. Detta kan ses som ett kollektivavtalsbrott. Enligt gällande avtal med SKR får man bara anställa en vikarie för någon som är ledig eller någon som slutat fram till dess att denna ersätts. När det gäller läkare utan legitimation kan man även hävda att det bryter mot Socialstyrelsens föreskrift om förordnande före legitimation. Enligt föreskriften får förordnande bara ges till en tjänst såsom vikarie vid semester, annan ledighet eller vakans. Det är svårt att se att dessa krav uppfylls för alla som arbetar som underläkare före AT. Om kraven inte är uppfyllda handlar det inte om ett vikariat, utan om en särskild visstidsanställning.
Efter legitimation är det samma sak. Det är få som direkt efter legitimation får en ST-tjänst. Även här kallas det att man vikarierar, men det är ytterst oklart för vem man vikarierar. Många anställs på en särskild visstidsanställning med argumentet att arbetsgivaren först måste se om läkaren är lämplig för tjänsten. Ett alternativ skulle vara att använda provanställning för det ändamålet, men för läkare används denna möjlighet av någon anledning ytterst sällan. De är påfallande ofta man ser annonser för vikariat som legitimerad läkare med möjlighet till framtida ST eller annonser där det uttryckligen står att tjänsten börjar som en tidsbegränsad anställning. Det förekommer dessutom annonser för tjänster som ST, men där den anställda börjar med en särskild visstidsanställning som arbetsgivaren benämner som en provanställning.
Kan det då finnas fördelar med tidsbegränsade anställningar? Ja, för dem som inte vet vilken specialitet de vill satsa på kan det vara ett sätt att prova på olika specialiteter. Kanske kommer färre att byta ST-inriktning på det sättet? Att ha provat på en specialitet innan man påbörjar en ST-tjänst är dock långt ifrån en garanti för att man inte en bit in i ST-tjänsten känner att det var fel och byter specialisering. Det dröjer ofta ett tag innan man upptäcker att det inte är en specialitet man vill arbeta inom.
Underläkarna vill ibland ha tidsbegränsade anställningar, och den möjligheten ska finnas kvar. Problemet är att det i dag överutnyttjas av arbetsgivaren. Genom att hålla nere antalet utbildningstjänster har arbetsgivarna skapat en arbetsmarknad med en större konkurrens om tjänsterna än nödvändigt. I stället är många läkare som behöver en utbildningstjänst hänvisade till osäkra tidsbegränsade anställningar som dessutom har lägre löner.
Att en underläkare som vill ha en tidsbegränsad anställning ska kunna ha en sådan är en självklarhet, men att den ska användas som ett sätt för arbetsgivaren att testa om underläkaren är lämplig tycker jag är fel. Möjligheten till provanställning finns på den svenska arbetsmarknaden för att både arbetsgivare och arbetstagare ska kunna testa varandra. Om arbetsgivaren med samma argument skulle använda tidsbegränsade anställningar för att prova lämpligheten hos specialistläkare, så är jag övertygad om att protesterna skulle bli omfattande.
Visst finns det risker med provanställningar. Bland annat kan man bli uppsagd under prövotiden utan att arbetsgivare behöver uppge ett skäl, men det gäller även om man som arbetstagare inte vill fortsätta anställningen. Frågan är om det verkligen är bättre med osäkra 6-månadersvikariat och visstidsanställningar som kan förlängas, men där arbetsgivare inte behöver uppge skäl om förlängning inte sker. Är det verkligen vettigt att våra nyblivna kollegor, efter en lång och hård utbildning, ska behöva harva runt på olika osäkra tidsbegränsade anställningar, eller förtjänar de trygga anställningar? För mig är svaret på den frågan självklart.
