Mitt nattarbete klarades huvudsakligen av som underläkare på väg att bli specialist samt i viss mån som ung specialist. Även om jag tyckte nattarbete på akutmottagning var spännande och kul var det skönt att en bit över 40 få vara bakjour i hemmet. Verkligheten i dag ser annorlunda ut med en uttalad målsättning att åtminstone på större sjukhus bemanna med specialister på akutmottagningar och intensivvårdsavdelningar. Innebär det då bättre vård?

En nyligen publicerad amerikansk studie utförd på en medicinsk intensivvårdsavdelning med 24 platser tyder på att så inte är fallet (NEJM 2013. doi: 10.1056/NEJMoa1302854). Man randomiserade hela veckor antingen till normal bemanning, dvs 3 ST-läkare med specialist tillgänglig på telefon i hemmet, eller till intensivvårdsspecialist på plats hela natten i tillägg till ordinarie bemanning. Effektmåtten var vårdtid på avdelning, vårdtid på sjukhus, mortalitet och återinläggning på intensivvårdsavdelningen. 1 598 patienter ingick. I inget av utfallsmåtten innebar närvaro av specialist någon skillnad. 

Som möjliga orsaker till resultaten framförs att en specialist på avdelningen inte kan tillföra mycket till vad en tränad ST-läkare kan göra eller att de fall som verkligen har nytta av en specialist på plats är så få att det inte går att upptäcka i en studie av denna storlek. 

Det är bra att sådana studier görs. Implikationerna är ju stora vad avser kvalitet och ekonomi. Till det kommer andra mer »mjuka« aspekter som att förhindra utbrändhet bland läkare, arbetstillfredsställelse samt patienters och deras anhörigas upplevelse av vården. 

Svenska studier på det här området vore välkomna!