Generisk förskrivning innebär att man anger på receptet vilken aktiv läkemedelssubstans man önskar ordinera, i stället för att som i dag välja en specifik produkt, bland upp till tjogtals liknande, från ett angivet läkemedelsföretag. En produkt som sedan med viss sannolikhet ändå byts till månadens vara på apoteket. 

Våren 2011 uttryckte jag i den här spalten en försiktig förhoppning om att vi äntligen skulle vara på väg mot generisk förskrivning. Då hade våra myndighetspersoner uttryckt sig positivt på Läkemedelsriksdagen. 

Förutsättningarna för ett införande utreddes av Läkemedelsverket året därpå. Generisk förskrivning som en del i en bättre och säkrare läkemedels­ordination infördes som ett av målen för den Nationella läkemedelsstrategin. Den generiska förskrivningen hade börjat »vifta på tårna«, skrev jag för fyra år sedan. Men nu har den snarare slagit tårna i ett stolsben, om liknelsen tillåts. Läkemedelsverkets tredje utredning (inom loppet av 10 år) om generisk förskrivning har just varit ute på remissrunda. Man rekommenderar nu att generisk förskrivning inte införs i Sverige. Halt och helt om! Det skulle vara dyrt och krångligt och säkert inte bättre för patienterna, är utredningens slutsats. 

Generisk förskrivning skulle vara enklare, säkrare och mer logiskt för både förskrivare och patient. Det tycker både Läkarförbundet och Svenska Läkaresällskapet – och jag instämmer. 

Tänk att det ska vara så svårt att gå framåt ibland!