Under min egen läkarutbildning på 1970-talet infördes AT. Stor oro spreds bland mina äldrekursare över att AT-platserna skulle bli för få, och det demonstrerades på stan med krav på »AT åt alla«. 40 år senare verkar denna fråga vara ett ännu större bekymmer än då (de flesta fick AT relativt snabbt efter examen på 70-talet). 

Frågan är just nu aktuell med anledning av allt längre väntetider på AT, trots att antalet platser, bland annat i Stockholm, har byggts ut. I förra veckan publicerades AT-rankningen; den visar att AT på de små sjukhusen oftast är mer uppskattad än på de stora trots att AT-läkare på dessa sjukhus i större utsträckning får gå jour ensamma på akutmottagningen. 

Nyligen uttalade SKL i sitt remissvar på förslaget om en ny 6-årig läkarutbildning att man vill ha kvar AT. Ett av motiven är att läkare som inte håller måttet kan upptäckas under AT-perioden. 

Jag tycker att skälen att behålla AT är svaga. En samordning med resten av Europa, och en sammanhållen utbildning fram till legitimation med universiteten som ansvariga för slutprodukten, är det enda rimliga. Tills detta är genomfört behövs förstås fler AT-platser. Det är inte rimligt att behöva vikariera flera år i väntan på AT och få sin möjlighet att påbörja ST försenad. 

AT-läkare är en tillgång i vården – inte en belastning – men de ska naturligtvis ha bra handledning. Avlastningen för seniora läkare, som fler AT-läkare i systemet skulle innebära, kan användas till förbättrad handledning. Vi kommer att ha kvar AT under många år framöver. Det finns därför all anledning att förbättra och underlätta steget från läkar­examen till påbörjad ST!