Har du följt turerna kring den initialt internationellt framgångsrike kirurgen som konstruerat luftstrupar av plast och stamceller som sedan transplanterats till patienter med fatala konsekvenser? Då är du inte ensam. Den omfattande mediala rapporteringen i denna härva, åtminstone som den framställs, verkar rymma såväl etiska som vetenskapliga tveksamheter gränsande till det bisarra. Det här är inte rätt forum att försöka reda ut vad som är objektiv sanning i den uppmärksammade rapporteringen. Men ändå, man kan reflektera över det tidlösa i det stora värdet av sjukvårdens etiska och vetenskapliga förhållningssätt i bemötandet av sina patienter.

Vid de examensceremonier som genomförs i anslutning till avslutad läkarexamen väljer man vid en del svenska lärosäten att avlägga en modern variant av den läkared som i sin yttersta förlängning går tillbaka till den hippokratiska eden. Hippokrates levde på 400-talet före Kristus på den grekiska ön Kos. Han hann under sin livsgärning med att skapa såväl en sjukdomslära utan hänvisningar till gudomliga ingripanden som den första kända ansatsen till etiska riktlinjer för förhållandet mellan läkare och patient, vilken kom till uttryck i den läkared som bär hans namn.

Etiska frågor och ett vetenskapligt förhållningssätt inom läke­konsten är således lika aktuella nu som då. Det som är nytt är den mediala och, i många fall med rätta, kritiska granskningen av sjukvården. Det är en före­teelse som sannolikt är här för att stanna under mycket lång tid.