Nyligen föreslog Mikael Hoffman och medarbetare att vi borde införa generisk förskrivning (LT 18–19/2016). Jag kan bara applådera förslaget! Det är hopplöst att hänga med när alla nya generikapreparat dyker upp som svampar. Den som föreslår namn på nya läkemedel i dag måste verkligen ha livlig fantasi. Förr var det ändå vanligt att namnet gav en liten hint om preparatets verkningsområde, som det numera avregistrerade Tarivid, ett antibiotikum som »tar i vid« klamydia. Nu får man inte någon vägledning av namnet alls, utan fantasin har helt fritt spelrum. Preparat som är avsedda för unga kvinnor, som p-piller, har ofta doftande vackra namn som gärna associerar till blommor och kvinnlighet, Anastrella, Erlibelle, Yasminelle, Rosal, Cleonita etc. Helt omöjligt för en normalbegåvad gynekolog att hålla reda på!
Alla dessa nya namn riskerar att leda till problem när man ska försöka informera sin patient om ett läkemedel. Vilka som ingår i läkemedelsförmånen kan ju variera ganska mycket under kort tid när företagen plötsligt väljer att gå ur förmånen. Eller plötsligt ansöker om att ingå, för den delen; båda varianterna förekommer. Eftersom man inte alltid kan alla namn utantill riskerar man att patienten tappar förtroende för doktorn, och skulle man råka komma på namnet på ett preparat som faktiskt ingår i förmånen så kanske det ändå byts ut på apoteket mot ett annat som råkar vara »månadens vara« eller liknande. Skulle gärna vilja reservera utrymme i hjärnan för viktigare saker.
