Det är spännande att se hur Läkartidningens webbplats blir ett allt större nav för eftertankar och reaktioner på artiklar som publicerats. Lite extra fart blev det i kommentarsfältet om Peter Gøtzsche och hans syn på kopplingar mellan läkare, läkemedel och företag (Läkartidningen 36–37/2016). Uppenbarligen berörde temat lite extra.

Det kan knappast vara sant att var och varannan läkare verkar som ombud för företag. Men det är ett faktum att vi alla kan hamna i kraftfält som genereras av kommersiella intressen. Ibland sitter där en varumärkt gratispenna i fickan, patientinformationen kommer från en PR-byrå, »externa bidrag« smörjer maskineriet för våra fortbildningar, och för den som jobbar mycket med Powerpoint på fritiden kan ett och annat föreläsararvode från en firma kännas både rimligt och som en uppskattande gest.

Men hur lätt påverkas vi att tänka och känna kring sjukdomar och behandlingar? Ska man tro en amerikansk studie på temat kan en gratislunch med läkemedelsinformation uppemot fördubbla oddset för förskrivning (JAMA Intern Med. 2016;176:1114). Här i Sverige har gratisluncher visserligen blivit ovanliga, men det betyder ju inte att marknadsföringens fotarbete stannat av. Det har bara flyttat till andra arenor. Därför tror jag att en mer reflekterande och mindre polariserad diskussion om dessa frågor, utan sponsrade mackor, kan göra oss till bättre läkare. Kanske skulle våra patienter också bli bättre behandlade. Och ibland till och med slippa en och annan onödig behandling.