Socialstyrelsen har gått in i slutfasen i arbetet med de nationella riktlinjerna för levnadsvanor. Målet är att hälso- och sjukvården ska använda så effektiva metoder som möjligt för att få patienter att ändra sina vanor inom fyra områden: tobak, alkohol, kost och fysisk aktivitet.
Det finns också ett femte område, »femte listan«, som handlar om åtgärder för dem som har flera ogynnsamma levnadsvanor.
Arbetet är, enligt symposieabstraktet, världsunikt.
Där påpekas också att ohälsosamma vanor står för 60 procent av den åtgärdbara ohälsan i västvärlden.
Faktagrupper inom respektive område har tagit fram evidensunderlag för olika interventioner. Dessa bearbetas nu av en prioriteringsgrupp som, utöver den vetenskapliga evidensen, tar hänsyn till variabler som behov och kostnadseffektivitet.
En preliminär version kommer att publiceras i augusti nästa år, berättade Kerstin Nordstrand, projektledare, Socialstyrelsen, vid symposiet »Socialstyrelsens riktlinjearbete för levnadsvanor – ett djärvt men realitetsanpassat arbete«.
Därefter ska den preliminära versionen behandlas på regionala konferenser och efter remissrundan resultera i en slutversion våren 2011. Det vetenskapliga underlaget kommer att läggas ut på en webbplats.
– Riktlinjerna har fokus på styrnings- och ledningspersoner i hälso- och sjukvården. En rekommendation kan komma att se ut så här, sa Kerstin Nordstrand:
»Hälso- och sjukvården bör erbjuda alla rökare som ska opereras kvalificerat rökslutarstöd.«
Prevention är högt prioriterat i den etiska plattformen för prioriteringar i sjukvården, som riksdagen beslutade om 1997. Där finns fyra prioriteringsgrupper, och prevention ligger i grupp två.
Detta påpekade Lars Jacobsson, professor i psykiatri, Umeå universitet, som på symposiet talade om etikaspekterna. Han tog också upp balansen mellan paternalism, hälsofascism och individuellt ansvar å ena sidan och om självbestämmande, solidaritet och kollektivt ansvar å den andra. I klartext, hur mycket ska vården och samhället lägga sig i hur vi lever?
– Där är det viktigt att lyfta fram att till exempel rökstopp inför operation är i patientens intresse, sa Lars Jacobsson.
Han konstaterade också att man ganska snart efter att rökförbud infördes på krogar och arbetsplatser fick acceptans för detta.
Individuellt ansvar i meningen att den som röker och dricker får skylla sig själv, kommenterade Lars Jacobsson med att vissa vanor är en del av kulturen och att man inte kan välja vare sig sina arvsanlag eller sin uppväxtmiljö.
– Det grundläggande är att veta vad vi gör, att det finns evidens för det och att vi behandlar folk med respekt, var Lars Jacobssons sammanfattande slutsats.
Från åhörarplats kom en fråga om förhållandet till övriga samhällets ansvar för människors levnadsvanor. Där är det inte alltid helt klart var gränserna går. Ett exempel gäller barn- och ungdomar, berättade Kerstin Nordstrand.
– Vi håller på att ta ställning till en del interventioner där hälso- och sjukvården genom skolhälsovården är en av flera samarbetsparter, övriga är till exempel kuratorer, psykologer och lärare.
Hur hanteras då kosten, denna kontroversiella fråga? undrade en åhörare till slut. Ska man äta fett eller inte?
– Redan i början av arbetet tog vi ställning till att det skulle handla om metoder; mer om hur man äter än vad man äter, svarade Kerstin Nordstrand. De nordiska näringsrekommendationerna är utgångspunkten.