Fem fackförbund redovisade förra året rapporten »Störande eller stödjande? Om eHälsosystemens användbarhet 2013«, på uppdrag av ­Socialdepartementet. 

Uppdraget att ta fram rapporten kom efter Riksrevisionens kritik både 2006 och 2011 om att IT-systemen inom vården inte »i rätt utsträckning gav personalen rätt information vid rätt tillfälle«. En Gartner-utredning med utfrågning av vårdprofessionerna kom sedan – inte helt överraskande – fram till att användbarhet var en nyckelfaktor. 

Fem fackförbund engagerades i arbetet att, tillsammans med en forskargrupp och delvis med systemleverantörer, förtydliga begreppet användbarhet. I styrgruppen och i själva arbetet har Läkarförbundet representerats av först Ewa Hellberg och sedan Rikard Lövström, båda från RLIM. 

Resultatet visar att morgondagens e-hälso­system måste följa arbetsprocesserna avsevärt bättre. De måste vara överskådliga, ta kort tid i anspråk för att förstå och navigera i, samt undvika dagens dubbelkontroller i och mellan system. Systemen ska vara anpassade för den aktuella arbetsuppgiften och arbetssituationen. Problemen med dubbeldokumentation och ständiga inloggningar måste snarast åtgärdas.

Användarna pekar också på att det behövs digitala verktyg och system där informationen följer vårdtagare/patienten över vårdgivargränserna. Presentationen av information bör även vara anpassad utifrån användarens yrkesgrupp, tidigare val eller preferenser. Vissa typer av vård- och omsorgsinformation måste struktureras enhetligt, exempelvis stöden för läkemedelshantering, för att minska risken för fel i läkemedelskedjan. Det behövs likaså bättre strukturer för livsviktig information för att garantera beslutsstöd i tidskritiska situationer. 

Ett tiopunktsprogram för att lösa problemen presenteras i rapporten. Punkterna pekar också på behovet av användarnas delaktighet vid utveckling. Man efterlyser också en ökad så kallad e-hälsokompetens hos alla inblandade. Här påtalas även behovet av mer forskning, liksom behov av tillsyn av IT-stöd, samt säkrare och god tillgång på teknik. Själva rapporten kan läsas via styrgruppens nystartade webbplats (www.storandeellerstodjande.se).

Vi saknar i dagsläget en helhetssyn på IT-utvecklingen. Vi saknar en nationell handlingsplan för vårdens e-hälsa på samma sätt som till exempel för läkemedel.  Många initiativ är i dag på gång på olika nivåer. Ett par statliga utredningar med syfte att förbättra både effektivitet och informationssystemen i vården har tillsatts och en ny e-hälsomyndighet har bildats. Landstingen har slagit samman sin »e-hälsoverkstad« med en ny politisk ledning. 

Vi behöver tydligare fokus på användbarhet när nya IT-system införs. Vi behöver en tydligare prioritering och i vilken ordning förbättringar ska införas. Vid varje införande måste processen och resurser för utredning, utveckling och förvaltning kartläggas redan från början. Piloter och stegvis breddinförande och förstås möjlighet att bromsa bör vara en självklarhet.

Sist men inte minst behövs läkares engagemang. Många IT-system är historiskt utvecklade av läkare för den egna verksamheten. Omfattande kunskap och driv finns alltså. Vi hör också av och till att läkare inte vill delta i utvecklingen av IT-system. Vi delar inte denna åsikt. Läkaryrket utvecklas ständigt både medicinskt och organisatoriskt. Möjligheterna blir fler och kraven allt högre. Fungerande IT-stöd underlättar denna utveckling och många kollegor vill engagera sig! Men när ofärdiga eller svåranvändbara system trycks in i verksamheten är det förstås ingen bra grogrund för att försöka få medarbetare att vara med att rätta till i efterhand. 

Vi hoppas nu att landstingen tar avstamp i rapporten. Beslut om och införande av nya system måste ske utifrån verksamhetens behov, med hänsyn till pågående verksamhet samt användbarhet. 

Nya IT-system som är ofärdiga eller inte användarvänliga får inte införas.  Och möjligheter för läkare att på olika sätt vara delaktiga i utveckling och införande ska underlättas, för stor kunskap finns. n