För ett par dagar sedan avslutades den 8:e Nationella patientsäkerhetskonferensen som arrangerats av Läkarförbundet och 15 andra aktörer i sjukvården. Över 2 000 deltagare utbytte idéer och inspirerade varandra till fortsatt arbete med att minska risker för felhändelser, men också för suboptimala resultat i hälso- och sjukvården. 

Vi arbetar i en högriskbransch där sjuka och ofta ömtåliga människor får genomgå riskabla, ibland livsfarliga, procedurer för att vinna så mycket hälsa och livskvalitet det bara går. Vårdskadestudien visade att var elfte patient drabbas av en skada, en tion­del av dessa med bestående men. I vårt dagliga arbete måste vi därför ha fokus både på att göra rätt – ställa korrekt dia­gnos och finna bästa bevisade bot – och att inte göra fel så att patienten skadas eller att rätt åtgärd uteblir. 

Tiden då sjukvård var ett hantverk man utförde ensam är sedan länge förbi. Såväl dia­gnostik och behandling som skaderiskminimering kräver koordinerade insatser från flera olika specialiteter och professioner, men också välfungerande stödsystem. 

De flesta fel uppstår i vårdens övergångar. Systemförståelse och helhetsperspektiv är därför essentiella kvaliteter hos dem som arbetar i sjukvården och kanske speciellt hos den som har ansvar för att definiera hur insatserna ska koordineras. Genom sin breda utbildning har läkaren en speciell möjlighet och därmed också ett särskilt ansvar för att hela den tjänst patienten får blir bra och säker, inte bara den egna insatsen just nu.

Läkarförbundet ser kvalitet och patientsäkerhet, även i ett större perspektiv än våra enskilda arbetsuppgifter, som mycket angelägna frågor. Läkartidningen kommer i en artikelserie att belysa olika aspekter på patientsäkerhet, och vi arrangerar tillsammans med Läkaresällskapet och vår chefsförening en temadag på ämnet den 24 april nästa år. Vi ser framför oss en rejält komplex värld där vi ger alltmer avancerade behandlingar snabbare till allt äldre och skörare människor. 

Vi vill även i framtiden känna stolthet för det vi gör i yrket. Patienterna ska även fortsättningsvis kunna känna sig trygga när de tillfälligt lägger sitt liv i våra händer, övertygade om att de får den bästa insatsen för sina problem. 

Genom vår utbildning har vi kanske en unik förståelse av de många komponenterna i det stora system som ska ge patienterna vad de behöver. 

Vi måste mer än hittills låta alla vårdens delar arbeta för en bättre patientsäkerhet.Bota, lindra och trösta. Men först och främst – aldrig skada! 

Viktiga samhällsförändringar som påverkar patientsäkerheten

De medicinska möjligheterna blir allt större. Trots allt tal i valrörelsen om vården som en krisbransch skulle ingen vilja ha tillbaka den vård som gavs för 15 år sedan. Patienter som får hjärtinfarkt, stroke, cancer, MS, HIV eller reumatoid artrit behöver i dag inte känna att livet är slut, utan kan erbjudas bot eller sym­tomlindring. Det innebär i sin tur att människor lever längre och skörare med fler samtidiga sjukdomar. Därmed ökar den relativa konsekvensen av en vårdskada, eller av att inte få rätt behandling.

Vårdtiderna på sjukhus blir allt kortare. Vi har inte sett slutet på den utvecklingen. Det leder till att vårdinnehållet där blir alltmer medi­cinskt och specialiserat, medan återhämtning, omvårdnad och rehabilitering i högre grad sker utanför vården. För att säkerställa goda behandlingsresultat måste därför sjukhusspecialister samverka med aktörer utanför: primärvård, kommun, privata vårdbolag och patienten och dennes närstående.

Vi får allt fler medicinska kunskapsunderlag samt nationella och regionala vårdprogram­arbeten. Samtidigt driver den medicinska utvecklingen, inte minst inom genetiken, till ökade krav på personlig anpassning av vård och behandling. Standardiserad och individualiserad på samma gång alltså. Tillsammans med ökad innovationstakt på flera områden, även organisatoriskt och socialt, ställer det krav på en säkerhetskultur i »själen« av våra verksamheter för att den ska vara trygg även i tider av snabb förändring.