I Sverige sker sedan många år en rationalisering av kontor och arbetsplatser. Arbetsgivare vill optimera nyttjandet av dyra kontorsytor och sannolikt också öka kontrollen på skilda arbetsformer. Trenden med öppna kontorsytor har även kommit till sjukvården. 

Flera sjukhus har infört, eller planerar att införa, kontorslandskap i samband med ombyggnationer. Det är riktigt att de resurser som finns för sjukvård används på ett kostnadseffektivt sätt och inte slarvas bort på onödigheter. På vilket sätt läkares arbete stöds eller motverkas vid införandet och utformningen av kontorslandskap är en central fråga för oss, liksom hur vi görs del­aktiga i en förändring. 

I de mer extrema varianterna av kontorslandskap ges inte medarbetare egna arbetsplatser alls. De förväntas i stället ta sin hurts och dator och sätta sig vid ett för tillfället ledigt bord i ett hav av andra mobila platser. 

Undersökningar visar att kontorslandskap passar i miljöer där det finns ett stort behov av informationsutbyte som begränsar sig till en mer öppen information. Det gäller i situationer då personalen är mindre benägen att diskutera känsliga och koncentrationskrävande frågor när fler omkring har möjlighet att höra. Studier har också visat att sjukfrånvaron ökar hos dem som sitter i kontorslandskap, jämfört med dem som har egna rum. 

En bidragande orsak till ökad sjukfrånvaro är sannolikt ökad risk för att bli smittad och ökad vantrivsel. De som arbetar med koncentrationskrävande arbetsuppgifter har visat sig oftare bli störda och behöva längre tid för att utföra arbetsuppgifter. Arbetsminnets kapacitet sjunker med upp till 10 procent på grund av så kallad överhörning av andras prat och diskussioner. I praktiken innebär det större arbetsinsats för att uppnå hög koncentration. 

Ofta förbigås reflektionen att förändrade kontorsutrymmen också har konsekvenser för hur arbetet påverkas och utförs. Samma arbete och yrkesmässiga krav kvarstår ju trots ibland genomgripande förändringar på arbetsplatsen. 

För de flesta läkare är arbetsrummet en plats för fördjupat arbete som gör den mer publika delen av yrkesrollen möjlig. Det är där vi förvarar viktig referenslitteratur, samlar aktuella artiklar, sköter mycket av administrationen och håller kollegiala samtal för professionell utveckling och lärande. Telefonkontakter med patienter, anhöriga och kolleger är för flertalet något som kräver både förberedelse och efterarbete och som förutsätter arbetsro. Rummet är en egen vrå där läkaren kan arbeta koncentrerat och ostört. Det är även där batterierna laddas inför exempelvis möten med and­ra inom vården.

I ett kontorslandskap ersätts den egna vrån med plats i ett större rum. Koncentrerat arbete försvåras eller avbryts när den som försöker arbeta när som helst riskerar att bli störd av mindre angelägna frågor och diskussioner. Det blir även svårt att ha sin litteratur och viktiga papper liggande. För att upprätthålla patientsäkerhet vid diktering eller vid telefonsamtal med patienter, anhöriga eller kolleger krävs det särskilda åtgärder vid arbete i kontorslandskap.

Inför förändringar av arbetsplatser måste det därför göras adekvata konsekvensbeskrivningar av både arbetsmiljö och patientsäkerhet.  Dessa måste trygga en god arbetsro och att sekretessbelagda uppgifter hanteras säkert utan vare sig otillbörlig överhörning eller en stor och obefogad arbetsinsats av enskilda läkare. 

I vårt arbete ingår kontakt med patienter, anhöriga och kolleger. Vi måste tryggt kunna diskutera patientfall med kolleger utan att andra hör känslig information. Kontorslandskap som inte beaktar yrkesmässiga krav på läkare är en omöjlighet för kvalitativt och patientsäkert arbete. 

Vi läkare behöver engagera oss i dessa frågor för att kunna ställa rättmätiga krav vid planering av arbetsplatser. I år kommer Läkarförbundets arbetslivsgrupp att fördjupa sitt arbete med frågor om utformningen av läkares arbetsplatser.