I ett mycket besvärligt läge, där det kan bli än värre innan vi ser ljuset i tunneln, har Läkarförbundet för ett par veckor sedan tecknat ett krisavtal med SKR och Sobona. Avtalet reglerar villkor och ersättningar för läkare som arbetar i ett krisläge. Avtalet måste först aktiveras genom att en region eller kommun fattar ett beslut om och begär detta. Därefter måste det godkännas av SKR:s styrelse. I dagsläget har en region, Stockholm, valt att aktivera krislägesavtalet för delar av sin verksamhet. Det är vår mening att fler regioner nu borde följa efter.

Flera verksamheter ställer nu om och ändrar (läs: förlänger) läkarnas scheman och arbetstider i enlighet med vad krislägesavtalet syftar till att åstadkomma. Då är det rimligt att använda det avtal som parterna har kommit överens om. Det är exempelvis viktigt att inte anställningsavtal där rätten till ersättning för övertid är bortförhandlat nu i kristid används till större övertidsuttag utan ersättning.

Vad är då ett krisläge? Enligt avtalet är det ett läge som är extraordinärt, som avviker från det normala och som innebär samhällsfarliga störningar. Krisen ska även ha en omfattande påverkan på personalförsörjningen. Är vi inte där nu? Någon emot? Vi får signaler från våra medlemmar att de börjar gå på fälgarna på allt fler arbetsplatser. Det kan handla om långa pass och extremt mycket övertid. Lagar och avtal reglerar vilka gränser som finns i arbetslivet, och vi känner stor oro över att gränserna för arbetstiderna för våra medlemmar är mycket nära att överskridas, eller de facto redan har gjort det. Till detta kan läggas att flera arbetsgivare har undermåliga system för registrering av faktisk arbetad tid.

Det är också viktigt att det är det centrala avtalet som ska användas i krissituationer. Det ger en stabil grund och likartad hantering i svåra situationer. När en kris drabbar landet krävs åtgärder på flera håll som sinsemellan kan påverka varandra. I stället för att tänja på övertidsuttag och förlänga läkares jourpass med risk för sämre villkor så återkopplar vi nu lokalt till verksamheter som önskar särskilda avtal för att hantera krisen, och menar att det är lämpligare att begära aktivering av krislägesavtalet. Det görs utifrån ett brett förbundsperspektiv. Denna kris är nationell, och bra krishantering kräver planering och framförhållning. Ingen är betjänt av att en aktivering av krisavtalet görs för sent.

Villkoren enligt avtalet innebär att arbetsskyldigheten är vidare än normalt. Syfte är att kunna låna in personal från andra verksamheter för att stötta och hjälpa där behoven är som störst och mest akuta. Avtalet har också anpassade regler för arbetstiden och viloreglerna. Normalarbetstiden är i genomsnitt förhöjd till 48 timmar under en fyraveckorsperiod. Ersättningen är aktuell månadslön plus en särskild krisersättning på 120 procent av lön per arbetad timme, det vill säga 220 procent av lön per timme. Ersättningsnivåerna ligger på ungefär samma nivå som i våra centrala avtal, och en fördel är att den högre ersättningen räknas från den första timmen, samt att även de som annars avtalat bort sin övertid omfattas av ersättningen.

Med dessa villkor kommer arbetsmiljön att bli tuff, men arbetet sker ändå under mer ordnade former än ett läge utan avtal. Att ta ut nödfallsövertid enligt arbetstidslagen börjar diskuteras i regionerna. Det är extremt och ytterst ovanligt att arbetsgivaren använder sig av det och förutsätter händelser som kan skada liv eller hälsa. Kriterierna och situationen för denna övertidsform är med andra ord i stort sett desamma som krävs för att krislägesavtalet ska aktiveras.

En viktig skillnad är att krislägesavtalets villkor om arbetstid med mera är mer fredade med ett avtal än utan. Hur nödfallsövertid tidigare har hanterats i vår sektor har vi som sagt inte upplevt tidigare. Praxis saknas till stor del, men vi kommer naturligtvis att ifrågasätta och bevaka tillämpningen via våra lokalföreningar och våra skyddsombud.

Våra medlemmar drar ett tungt lass inom sjukvården och utsätts för risker. Läkare ska ha förutsättningar att kunna verka som läkare under rimliga villkor, även om vi befinner oss i ett krisläge. Det är samma princip som gäller för livräddning – ta först på dig din egen skyddsmask innan du hjälper andra.