Diagnostiken av affektiva syndrom har både förändrats och förfinats. Tillstånden är mycket ofta återkommande, och ibland årstidsberoende. Tiden på året när sjukdomen uppstår kan också vara avgörande för såväl diagnostik som behandling. Ibland talar man om biologiska rytmrubbningar bakom affektiva syndrom.
Depressioner är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män. Därför har man sökt ökad kunskap om kvinnors psyke och sociala situation, betydelsen av könshormoner och deras koppling till andra biologiska system. Nya typer av antidepressiva läkemedel är på gång inom detta område. Forskare har också påbörjat försök att lösa gåtan bakom mäns depressionstillstånd, men här finns stora kunskapsluckor.
Affektiva syndrom skiljer sig också mellan olika åldersgrupper. Barnpsykiatrin har en viktig funktion att fylla genom att tidigt upptäcka depressionstillstånd. Svenska studier har visat att tidigt debuterande depression sätter avtryck i hjärt–kärlsystemet senare i livet. Tidig debutålder är även typiskt för bipolär sjukdom, som är lika vanlig hos kvinnor som hos män, och som även uppvisar samsjuklighet med hjärt–kärlsjukdom. Annan samsjuklighet är till exempel missbruk/beroende eller ADHD. Vanliga dödsorsaker hos patienter med bipolär sjukdom är, förutom suicid, hjärtinfarkt, stroke eller annan hjärt–kärlsjukdom.
Kopplingen mellan affektiva syndrom och suicidförsök/suicid är välkänd. Allt ifrån registerstudier till molekylärgenetiska undersökningar, eller både och, pågår just nu. Många tänkbara psykobiologiska korrelat till suicidalt beteende har föreslagits, men utan att man kunnat förebygga suicid avsevärt mycket bättre. Här är vår kliniska erfarenhet fortfarande överlägsen.
Läkemedelsbehandlingen av affektiva syndrom har inte ändrats särskilt mycket genom åren. De ursprungliga tricykliska antidepressiva läkemedlen har utvecklats, och ECT och litium används fortfarande framgångsrikt. Vid bipolära tillstånd har olika typer av antiepileptiska preparat introducerats, liksom nyare typer av antipsykotika. Först på senare tid har forskare förstått att antidepressiva läkemedel kan ha andra verkningsmekanismer än de traditionella. Nya psykoterapeutiska metoder används allt mer, men är mest lovande för lätta och medelsvåra tillstånd.
Psykiatrin har genomgått påtagliga organisatoriska förändringar. Specialiserade verksamheter för affektiva syndrom har kommit och gått. De som har överlevt har lett till forskning och utveckling. Patienter med de allvarligaste tillstånden, de som lider av svår och/eller långvarig depression, suicidbenägenhet eller samsjuklighet, tillhör fortfarande psykiatrin, och psykiatrin står redo att finna nya rehabiliteringsvägar för just dessa tillstånd. Andra tillstånd, exempelvis sådana som kan vara utlösta av psykologisk belastning som vid utmattningssyndrom, tas om hand inom primärvården.
Både tidigare och pågående forskning har främst inriktats på betydelsen av omgivningsfaktorer, och på sjukdomarnas koppling till störningar i olika biologiska system. Moderna tekniker inom hjärnavbildning bidrar nu till ökad kunskap, och vad gäller behandlingsforskning har immunsystemets roll allt mer kommit i fokus.
