Ångest är vår arvedel som vi bör förvalta väl

Många är vi som låtit oss inspireras av Pär Lagerkvists poesi. Det poetiska uttrycket kan på ett enastående och medryckande sätt visualisera de fasor och demoner som hemsöker den som drabbas av ångestsyndrom.

Filmskapare har utnyttjat den spänning som följer när åskådarens ångest väcks och när ångesten illustreras i filmens värld. Regissören Alfred Hitchcock skapade filmhistoria med mästerverket »Psycho« från 1960, och på sent 1990-tal såg vi Jack Nicholsons tvättritualer och and­ra tvångsbeteenden i filmen »Livet från den ljusa sidan«, för att ge några exempel. Det finns otaliga och stundtals mycket detaljerade »fallbeskrivningar« från litteratur, teater och film, men under lång tid har den professionella vården varit tämligen handfallen och bitvis bagatelliserat ångestsyndromen.

Inom vården har kunskapen om sjukdomsgruppens allvarliga och ibland ma­ligna förlopp samt dess långsiktiga, allvarliga konsekvenser vid utebliven adekvat behandling sent omsider ökat både i samband med en SBU-rapport [1] och genom Socialstyrelsens kliniska riktlinjer [2].

Under de senaste decennierna har det med systematisk forskning blivit alltmer tydligt att kategorier av symtomuttryck (fenotyper) går igen som diagnostiska kategorier. Från det medicinska perspektivet har vi under den perioden sett hur antidepressiva läkemedel erbjudit ett kraftfullt redskap att i utvalda fall ge lindring och ett bättre liv för de drabbade. Den evidensbaserade behandlingsarsenalen har i praktiken dubblerats med den systematiska introduktionen av evidensbaserad psykoterapi, främst kognitiv beteendeterapi (KBT), i sjukvården. KBT är dock fortfarande en bristvara, till skillnad från antidepressiva läkemedel.

En intressant konsekvens av ökad användning av manualbaserad KBT är ett accentuerat behov av kvalificerad och korrekt diagnostik. Tillgängliga manualer fokuserar ofta på specifika ångestsyndrom, vilket i mindre utsträckning gäller för antidepressiva, som med anpassning och dosjustering kan användas ganska brett i sjukdomsgruppen. En breddning av dess tillgänglighet har hittills kunnat genomföras tack vare ökad tillgång till evidensprövade manualer för de olika ångestsyndromen och att KBT-metoder för olika ångesttillstånd har gemensamma drag. För att dessa ska komma till sin rätt och få avsedd effekt krävs dock att behandlingsarbetet föregås av ändamålsenlig dia­gnostik. Detta är emellertid inte helt enkelt vid prevalenta sjukdomar, visar det sig. Kunskapen om de specifika ångestsyndromen och hur de bäst identifieras är inte utbredd.
Ett syfte med detta tema om ångestsyndrom och det symposium som Läkartidningen ordnar den 7 april 2011 är att sprida ljus över och intresse för dessa tillstånd, som vi under generationer omgetts av men som vi först på senare år lärt oss urskilja någotsånär.