År 1912 erhöll den franskamerikanske experimentalkirurgen Alexis Carrel Nobelpriset i fysiologi eller medicin för studier av kirurgiska ingrepp på kärlsystemet.
Detta kan sägas vara det tekniska startskottet för utvecklingen av modern kärlkirurgi. Visserligen hade många arbetat kirurgiskt med blodkärl tidigare, men Carrel var den envise systematikern.
Förutom utvecklingen av t ex narkos/intensivvård, transfusionsbiologi och farmakologiska hjälpmedel kan några andra historiska milstolpar nämnas: Crafoords direktsutur av torakalaorta vid operation för koarktation 1944, Seldingers kateterteknik för angiografi 1953, olika rekonstruktiva ingrepp för stenoserande och aneurysmatisk sjukdom omkring 1950 (namn som Dos Santos, Kunlin, Freeman, Dubost, Eastcott), Fogartys embolektomiteknik med ballongkateter 1963, endovaskulär aneurysmrekonstruktion i slutet av 1980-talet (Volodos, Parodi).
Dessa rent tekniska innovationer har utvecklats parallellt med en ökande frekvens av högkvalitativa randomiserade studier såväl som registerstudier, vilket bidragit till att fastställa den vetenskapliga evidensen för olika invasiva åtgärders effekt.
År 2006 markerades kärlkirurgins speciella ställning i vårt land genom att accepteras som grenspecialitet till kirurgi. I detta avseende var våra nordiska grannländer långt före.
Status som grenspecialitet innebär flera utmaningar, bl a en strukturerad utbildning med ett definierat kursutbud. Ansvaret för detta har uppdragits åt en studierektor (först Jesper Swedenborg och för närvarande Martin Björck). Som ett bevis på genomgången utbildning och uppnådd kompetens ska den europeiska examinationen enligt UEMS (Union Européenne des Médécins Spécialistes) användas.
I Sverige har vi genom det svenska kärlregistret, Swedvasc, en internationellt sett mycket god uppfattning om volymen kärlkirurgi sedan registret blev helt rikstäckande 1994. En viss total ökning kan ses, men framför allt är den ökande andelen endovaskulära ingrepp till väl över 50 procent påtaglig.
Detta innebär en rad utmaningar inte minst tekniskt och utbildningsmässigt.
På senare år har kärlsjukdomar i nedre extremiteter och cerebrovaskulära sjukdomar varit föremål för detaljerade genomgångar i SBU:s och Socialstyrelsens regi.
I detta nummer av Läkartidningen belyses några viktiga aspekter på dagens kärlkirurgi. Vi har valt att fästa uppmärksamheten på artärkirurgi – vensjukdomar skulle behöva ett eget tema.
Jag vill avslutningsvis rikta ett varmt tack till författarna av temaartiklarna.Jag tror att detta tema har ett allmänt intresse och ger en orientering om vad som händer inom en av de formellt sett yngsta medicinska specialiteterna med ansvar för bl a en av våra stora folksjukdomar – åderförkalkning.
