Vaccinationer har sedan länge varit ett ämne för debatt. Trots att det är odiskutabelt att det knappast finns någon åtgärd (möjligen förutom förbättrad levnadsstandard) som medfört större vins­ter för folkhälsan än vaccinationer, har de omgivits med både fascination och skepsis. Den sannolikt positiva grundinställningen till vaccinationer varierar, och under det senaste decenniet har vi sett exempel på både avståndstagande med sjunkande vaccinationstäckning (exemp­let vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund [MPR]) och en mer positiv inställning och ökande täckning.

För åtta år sedan hade Läkartidningen en svit artiklar om barnhälsovård – i samband med en »state of the art«-konferens om barnhälsovårdens betydelse för barns hälsa.
Vid planeringen av ett barnhälso­-vårds­tema blev det tydligt att inställningen till vaccinationer föränd­rats. Vi hade just tagit oss upp ur en svacka med näs­tan katastrofala täckningssiffror för MPR-vaccinationen och stod inför en situation med nya vacciner som började efterfrågas allt mer. Den tidigare skepsisen mot vaccinationer föreföll som bortblåst.
Denna situation, tillsammans med en avvaktande inställning från berörda myndigheter, gjorde att temat blev just vaccinationer inom barn- och skolhälsovården.

Målsättningen har varit att spegla denna nya situation, där vi inte längre behöver argumentera för vacciner och deras värde, utan i stället måste fråga oss om vi har råd att införa ytterligare ett vaccin i det allmänna programmet. Vi försöker belysa läget i Sverige och i Europa, ekonomiska och legislativa aspekter, teoretisk immunologi och praktisk klinisk verksamhet.
Den första fråga som infinner sig är förstås vilka nya vacciner som står på tur? Birger Trollfors beskriver i sin ­artikel dagens allmänna vaccinationsprogram och de potentiella vaccin­-
kandidaternas fördelar och nackdelar. Han argumenterar för ett snabbt införande av vaccin mot pneumokocker, rotavirus, papillomvirus, hepatit B-virus och varicellavirus.
Nu låter sig inte detta göras hur som helst i en organisation som inte har oändliga resurser. Därför måste en hälsoekonomisk analys utföras, och vilka överväganden som då görs belyses av Annika Bergman och Ulf Persson.
Att sedan väga kostnader mot samhällsnytta och ta det slutliga beslutet om införande av ett vaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet ligger på Socialstyrelsen, och dessa överväganden beskrivs av Anders Lindberg, Maria Möllergren och Anders Tegnell.

I den verklighet som dagens barn lever i, med föräldrar som flyttar runt i Europa och världen, behöver ofta speciella vaccinationsscheman sys ihop. Rose-Marie Carlsson, Leif Gothefors och Marta Granström beskriver vaccinationsscheman inom EU – trots allt är det påfallande hur stora likheterna är mellan de olika ländernas scheman.
Den teoretiska bakgrunden, med de speciella förhållanden som råder vid vaccination av små barn, beskrivs av Sven Arne Silfverdal, som också ger svar på de vanligaste praktiska frågorna om doser, intervall och biverkningar.
Just biverkningar av vacciner har alltmer kommit i centrum, och vi måste ha en ständig beredskap för att kunna hantera dessa. Hur en specialistmottagning som kan hantera oro för vacciner och deras biverkningar kan fungera, belyses av Bernice Aronsson och Margareta Blennow.

Vaccinationsfrågan är naturligtvis outtömlig, allt ryms inte här i temat. Vår förhoppning är dock att vi har speglat en liten del av vaccinationsverksamheten 2008.