Alarmerande siffror för övervikt och fetma i Sverige och världen

Förekomsten av övervikt och fetma, mätt med kroppsmasseindex (body mass index, BMI, kg/m2), har ökat kraftigt i Sverige de senaste decennierna bland barn, ungdomar och vuxna. Flera studier pekar dock på att ökningen kan ha avstannat kring millennieskiftet. Globalt har BMI ökat bland män åtminstone sedan 1980 i alla världens regioner förutom Centralafrika och södra Asien. Bland kvinnor har ökningar skett överallt förutom i Central- och Östeuropa och Centralasien. Detta har lett till uppskattningsvis en miljard överviktiga och en halv miljard feta vuxna i världen i dag.
I en rapport från Världshälsoorganisationen (WHO) beskrevs år 2000 övervikt och fetma vara så vanligt förekommande att de höll på att ersätta undernäring och infektionssjukdomar som de största orsakerna till ohälsa [1]. Fetma i såväl vuxenlivet [2] som ungdomen [3, 4] har visats vara associerad med ökad dödlighet, och beständig viktminskning har rapporterats minska risken att dö i förtid [5]. Dessutom finns ett starkt samband mellan BMI och kostnader för såväl sjukvård [6] som utslagning från arbetsmarknaden [7]. Detta motiverar bevakning av trender i övervikt och fetma.

Sverige
Data över vikt och längd har samlats för i stort sett hela den manliga svenska befolkningen i samband med mönstringen, inkluderande alla socialklasser och regioner. Fram till avskaffandet av mönstringsplikten erbjöds därmed goda möjligheter att följa trender, inte bara i BMI utan också vad gäller exempelvis blodtryck, muskelstyrka och kondition. Likartade heltäckande data finns tyvärr inte för kvinnor i samma åldersgrupp, för vuxna eller för barn. För barn finns mestadels mindre studier från storstäderna, medan rikstäckande studier på vuxna gjorts regelbundet sedan 1980-talet.

Barn i Sverige
Övervikt och fetma bland svenska barn ökade under slutet av 1900-talet [8, 9], men utvecklingen verkar nu ha bromsats och kanske även vänt [10]. Fyra större trendstudier av barn i åldrarna 4–10 år har funnit en stabilisering eller minskande förekomst av övervikt och fetma i Umeå (4-åringar) [11], Göteborg (10-åringar) [12], Stockholm (10-åringar) [13] samt i Karlstad, Västerås, Ystad och Umeå (10-åringar) (Figur 1) [14].
I den enda rikstäckande studien av skolbarn i åldrarna 7–9 år, där tyvärr mindre än hälften av tillfrågade skolor deltog, fann man år 2008 att förekomsten av övervikt var 17 procent, varav 3 procent var feta [15]. Högre överviktsförekomst sågs bland barn med lägre socialklass och på landsbygden, vilket överensstämmer med data från värnpliktiga män [16, 17] och vuxna i Sverige [18-20].

Värnpliktiga män i Sverige
Baserat på över 1,5 miljoner mönstrande svenskar visar värnpliktsdata att 18-åriga män i genomsnitt var 8 kg tyngre och 2 cm längre år 2005 än år 1970, vilket motsvarar en BMI-ökning på 2,0 kg/m2. Samtidigt ökade andelen överviktiga (BMI 25–29,9) från 6 till 16 procent och andelen feta från 1 till 6 procent [21], varav de med fetma av klass II eller III ökade från nästan obefintliga 0,09 till 1,4 procent [22]. Undervikt minskade under samma period från 14 till 6 procent, och år 2005 var således ungefär lika många mönstrande män underviktiga som feta [21]. De feta hade dessutom blivit fetare: 2000–2005 utgjorde de med fetma av klass II eller III 25 procent av alla feta jämfört med 13 procent under perioden 1969–1974 [22]. Sedan början av 1970-talet har mönstrande män från hushåll med lägre socioekonomisk status, jämfört med högre, genomgående uppvisat högre förekomst av både övervikt och fetma, och detta sociala gap har dessutom ökat över tid [17]. Vidare är variationen stor mellan storstad och landsbygd, med högre förekomst på landsbygden [16].

Vuxna i Sverige
Sedan 1980 har Statistiska centralbyrån samlat självrapporterat BMI för slumpmässiga urval av 16–84-åringar. Dessa data visar ökningar av övervikt och fetma på 1980- och 1990-talen, men glädjande nog noteras från omkring sekelskiftet en stabilisering av förekomsten kring 50 procent för män och 35 procent för kvinnor [19, 23]. Studier baserade på självrapporterat BMI är dock mindre tillförlitliga på grund av risken för systematisk underskattning [24]. Vissa sammanställningar av globala trender har därför helt exkluderat nationella studier som baserats på självrapporterat BMI [25].
Ett flertal trendstudier baserade på uppmätt BMI har pub­licerats rörande vuxenfetma (Figur 2). De mindre MONICA-studierna i Göteborg [26] och norra Sverige [27] visar något högre förekomst av framför allt fetma än Statistiska centralbyråns självrapporterade siffror. I övrigt ses ett likartat mönster. I MONICA-studierna undersöktes också trender från 1986 till 2009 avseende rökning, blodtryck, kolesterolnivåer och diabetes [28]. Parallellt med fetmaökningen minskade blodtrycks- och kolesterolnivåerna, medan diabetesförekomsten var stabil. Under studieperioden rapporterades dock också ökad användning av blodtrycksläkemedel, introduktion av lipidsänkare och en halvering av rökning.
I Västerbotten har under de senaste 20 åren länsomspännande hälsoundersökningar genomförts för 40-, 50- och 60-åringar [18]. Mellan 1990 och 2007 ökade fetman bland män från 10 till 17 procent och bland kvinnor från 13 till 17 procent, medan andelen överviktiga (BMI 25–29,9) var relativt stabil. En inbromsning av fetmaökningen sågs från år 2000, men trendbrottet drevs inte av en generell förändring i alla samhällsskikt utan primärt av förbättringar bland högutbildade och personer bosatta i städer. Således sågs samma trend med ökande sociala skillnader som bland mönstrande män [17]. Förekomsten av fetma åren 2002–2007 var ungefär dubbelt så hög bland personer med mindre än nio jämfört med mer än tolv års utbildning (män 23 vs 12 procent; kvinnor 23 vs 11 procent).
I Skaraborgs län kring år 1980 sågs också nästan tvåfaldiga skillnader i förekomsten av fetma mellan låg- och högutbildade (15 vs 7 procent), men gapet verkade ha minskat relativt sett till år 2002 (27 vs 18 procent) [20]. Samtidigt var förekoms­ten av fetma bland män och kvinnor i Skaraborg år 2002 kring 20 procent, dvs dubbelt så hög som det nationella genomsnittet i Statistiska centralbyråns självrapporterade data.

Gravida kvinnor i Sverige
Sedan början av 1990-talet finns BMI-data tillgängliga för gravida kvinnor från inskrivningen till mödrahälsovården [29]. Dessa data visar, i samstämmighet med vuxendata från andra studier, att medel-BMI ökade dramatiskt från 1993 till 2002 men att det därefter legat relativt stabilt. År 2009 var 25 procent av svenska gravida kvinnor överviktiga och 12 procent feta vid inskrivningstillfället.

Världen
Mellan 1980 och 2008 skedde närmare en fördubbling av fetmaförekomsten globalt från 5 till 10 procent bland män och från 8 till 14 procent bland kvinnor [25]. År 2008 var förekoms­ten högst bland nordamerikanska män (29 procent) och kvinnor i södra Afrika (36 procent), medan den var lägst i södra Asien för både män (1,4 procent) och kvinnor (2,9 procent).
För män observerades under perioden ökande medel-BMI i alla subregioner förutom Centralafrika och södra Asien [25]. För kvinnor ökade medel-BMI också nästan överallt men var stabilt i Central- och Östeuropa samt Centralasien. Uppskattningsvis var år 2008 en miljard vuxna i världen överviktiga och ytterligare en halv miljard feta, enligt studien.
Nyligen publicerades också en översiktsartikel avseende övervikt bland barn, inkluderande data från nio länder (Au­stralien, Kina, England, Frankrike, Nederländerna, Nya Zeeland, Sverige, Schweiz och USA) [30]. Författarna fann att förekomsten av övervikt bland barn i dessa länder nått en platå och i vissa fall till och med minskat under senare år. Samtidigt påpekades att förekomsten fortfarande är oacceptabelt hög.
I en större översikt inkluderande 52 studier undersöktes fetmatrender efter 1999 [31]. Författarna fann en tydlig tendens till stabilisering av barn- och ungdomsfetman i Europa, USA, Ryssland och Australien samt minskningar i Japan. Där­emot sågs ökningar i bl a Kina. För vuxna var data tvetydiga, med en stabilisering i USA men ökningar i delar av Europa och Asien.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Martin Neovius är arvoderad medlem av viktminskningsföretaget Itrims expertråd.
Han har också verkat som extern konsult åt Sanofi-Aventis och
Abbott som har marknadsfört viktminskningsläkemedel.

Figur 1. Trender i övervikt och fetma bland barn och ungdomar i Sverige. Uppgifter (uppifrån och ner) från Bergström et al [11], Petersen et al [32], Sjöberg et al [12], Sundblom et al [13] och Lager et al [14].

Figur 2. Trender i övervikt och fetma bland vuxna i Sverige. Uppgifter (uppifrån och ner) från Norberg et al [18], Berg et al [26], Lilja et al [27] och Nyholm et al [20].