Patienter med förhöjda levervärden är numer en relativt stor del av patienterna i öppenvården. Detta ämne har behandlats på flera ställen i facklitteraturen under det senaste decenniet.
Förhöjda levervärden skapar ofta oro hos patienten, även om de förhöjda värdena många gånger orsakas av sjukdomar som är relativt ofarliga eller har långsam progress.
Bakom förhöjda levervärden döljer sig dock ibland mer allvarliga tillstånd. Det är därför viktigt att snabbt kunna få en uppfattning om vilken typ av sjukdom det kan röra sig om.
Vanliga orsaker till förhöjda levervärden är alkohol och kroniska hepatiter, ofta hepatit C. Metabola leversjukdomar är en annan vanlig grund till förhöjda levervärden – dvs fettlever, som vanligen ses med metabolt syndrom, hemokromatos, alfa-1-antitrypsinbrist, cystisk fibros, bilirubinomsättningssjukdomar och ovanligare tillstånd som glykogenoser.
Förekomsten av fetma ökar, och detta har lett till att vi ser ett ökat antal patienter med fettlever. Detta tillstånd trodde vi var relativt ofarligt fram till för 15 år sedan. Sedan dess har vi blivit medvetna om att ungefär 10 procent av patienterna med metabolt syndrom och övervikt får inflammation i sin lever med utveckling av fibros, cirros och ibland hepatocellulär cancer som följd.
Dessa patienter har ofta förhöjda levervärden, även om det inte alltid förekommer. Således har antalet patienter med förhöjda levervärden med stor sannolikhet ökat de senaste åren.
Utredning av patienter med förhöjda levervärden brådskar vanligen inte om patienten mår bra. Undantaget är om patienten förutom sin transaminasförhöjning har en signifikant ökning av alkaliska fosfataser; dessa patienter, som kan lida av gallvägssjukdomar eller tumörer, ska utredas relativt skyndsamt.
I detta nummer av Läkartidningen sätter vi fokus på de vanligaste metabola leversjukdomarna. Vi tycker denna fokusering är viktig i ljuset av att framför allt fettlever har ökat i prevalens.
De andra metabola leversjukdomarna är viktiga att känna till av flera skäl: hemokromatos är en behandlingsbar åkomma, alfa-1-antitrypsinbrist har ibland dålig prognos och bilirubinomsättningssjukdomar är sjukdomar som man ser regelbundet.
