Med sikte på målriktad behandling

Sett till total sjukdomsbörda (mortalitet och morbiditet) är cancer den näst största sjukdomsgruppen, efter hjärnans sjuk­­domar. Cancermortaliteten har i flera länder passerat mortaliteten i hjärt–kärlsjukdomar, som minskat till följd av förbättrad prevention och behandling.
Cancerbehandling kräver insatser av många olika specialister. Kirurgi, strålbehandling, läkemedelsbehandling och psykosocialt om­händertagande måste samverka för att bästa resultat ska uppnås.
Stora framsteg har gjorts inom behandlingen av ett flertal tumörformer. För testiscancer har prognosen gått från sämsta tänkbara till att nästan alla patienter botas.
För bröstcancer har många små förbättringar – över lång tid – lett till att fler patienter botas. Mortaliteten har minskat med 25 procent från 1980-talet till år 2000 i t ex England och USA. Detta beror dels på screeningprogram (införda under 1980- och 1990-talen), dels på hög­re användning av medicinsk tilläggsbehandling. Medicinsk behandling anses stå för omkring hälften av reduktionen i dödlighet [1], medan tidig upptäckt anses ha bidragit till ytterligare omkring en fjärdedel av reduktionen [2]. Hur mycket respektive åtgärd bidrar med i dagsläget kan vi inte uttala oss om.
Vi ser nu en liknande utveckling för kolorektal cancer. Nya läkemedel och bättre användning av befintliga läkemedel samt tidigare upptäckt är de viktigaste förklaringarna.

Nya läkemedel forskas kontinuerligt fram för att öka effektivitet och »träffsäkerhet« och minska biverkningar. Dessa nya cancerläkemedel har hamnat i fokus, eftersom de anses dyra. På grund av detta blir hälsoekonomiska utvärderingar allt viktigare. Ett centralt problem är dock bristen på dokumentation av given behandling och behandlingseffekter.
Den nationella cancerstrategiplanen, som presenterades i februari 2009 och som nu har varit ute på remiss, behandlar de centrala frågorna kring dagens och framtidens cancervård [3]. Utvecklingen ligger i linje med vad man ser i Europa och USA. Dagens komplexa cancervård, med snabb utveckling inom dia­gnostik och terapi, fordrar en samling av resurser.
Utvecklingen av målsökande och biologiska cancerläkemedel ställer också högre krav på kvalitet inom diagno­stik. Den gängse patologin utvidgas så att den i större utsträckning använder molekylärbiologiska analysmetoder. I dag kan nålbiopsi ge viktig information om förekomst av olika tillväxtreglerande faktorer i en tumör, och terapin kan styras till de patientpopulationer som potentiellt har nytta av behandlingen. Detta bör leda till bättre »matchning« av sjukdom och behandling.

I detta tema ger vi en belysning av cancerläkemedel i dag och i morgon. Fokus är främst på behandling av solida tumörer. Det är här den största debatten förs kring värdet av framför allt nya läkemedel, och det är här läkemedelsbehandling ska vägas mot främst prevention, tidig diagnostik och andra terapier som kirurgi och strålbehandling. Den första artikeln belyser biologin kring cancer och utvecklingen av nya läkemedel. Den andra tar upp regulatoriska processer och övergripande frågor kring läkemedelsutveckling. Den tredje speglar användningen av cancerläkemedel i ett nationellt och internationellt perspektiv. Den avslutande artikeln belyser cancer och hälsoekonomi, ett alltmer centralt område.
Vår förhoppning är att temat inte bara ska ge ökad kunskap kring cancerläkemedel, utan även vara en källa till fortsatt debatt om hur vi bör hantera innovationer inom sjukvården.