Gapet mellan behandlingsbehov och samhällets förmåga att möta förväntningarna om en aktiv, rörlig ålderdom utan värk kommer att öka. Patientens fria val av behandlingsort, tillsammans med ett troligt avskaffande av stopplagen, vilket leder till ökat privat utbud baserat på efterfrågan, gör tydliga behandlingsriktlinjer och gemensamma indikationer viktiga. I en serie översiktsartiklar redovisar ortopedin den stora spridningen i landet i väntetid och antal utförda ingrepp samt ger förslag till indikationer för några av de större sjukdomsgrupperna.
Det är sedan länge känt att användningen av många elektiva ingrepp och behandlingar kraftigt varierar mellan olika kliniker och landsting. En tänkbar förklaring är att kunskapen om och tillgången till behandling har utvecklats olika över landet. Förutsättningen för en rättvis vård, oavsett finansieringskälla, är att indikationerna för behandling betraktas likartat över hela landet. Läkarförbundet, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting har gett olika medicinska specialiteter i uppdrag att utarbeta enhetliga indikationer.

Nationellt kompetenscentrum för rörelseorganens sjukdomar (NKO) har under åren 2005 och 2006 tillsammans med arbetsgrupper från den ortopediska professionen, utsedda av Svensk ortopedisk förening, utarbetat evidensbaserade indikationer för behandling vid höft- och knäledsartros, diskbråck, spinal stenos, segmentell ryggsmärta, meniskskador, korsbandsskador och för axel- respektive fotkirurgi. Att ortopedi valdes tidigt beror på att rörelseorganens sjukdomar omfattar patientgrupper med kända väntetidsproblem och ett patientflöde över region- och landstingsgränserna som är betydande. Gruppen upptar dessutom en resursmässigt stor andel av den planerade vården.

Om de medicinska indikationerna blir allmänt accepterade ute i verksamheten kommer detta att leda till att olikheter i behandlingspraxis mellan olika vårdgivare blir mindre.
De gemensamma indikationerna lägger tillsammans med de sedan länge etablerade nationella ortopediska kvalitetsregistren också en bättre grund för öppna resultatjämförelser mellan enheter. n?


Andelen av utförda höftprotesoperationer varierar mellan länen (år 2002). Trots justering för ålder och kön utförs dubbelt så många höftprotesoperationer i det län som uppvisar högst jämfört med det län som har lägst frekvens. Se vidare artikeln på sidan 1504.