Rörelseorganens sjukdomar

Under de senaste åren har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Socialstyrelsen utvecklat nationella kompetenscentrum för kvalitetsregister inom rörelseorganens sjukdomar, hjärt–kärlsjukdomar och ögonsjukdomar. Kompetenscentrumens uppdrag är att verka för tillkomsten av nya register, skapa synergieffekter i samarbetet mellan registren, vara ett stöd till kliniskt förbättringsarbete med hjälp av registerdata och medverka till att kvalitetsregisterdata blir användbara för olika användare.

Resurscentrum för kvalitetsregister
Nationellt kompetenscentrum för rörelseorganens sjukdomar (NKO) etablerades 2003 som ett resurscentrum för kvalitetsregister inom rörelseorganens sjukdomar. NKO samlar idag professionella resurser inom medicin, datahantering, programmering, biostatistisk analys, epidemiologisk metodik och hälsoekonomisk utvärdering. En viktig uppgift för NKO är att förbättra möjligheterna att utnyttja registerinformation i utvecklingsarbetet. Bland annat utvecklar NKO en registerplattform som möjliggör krypterad registrering av patientdata via Internet. Möjlighet finns även att samköra kvalitetsregister med nationella statistikdatabaser (patientregister, sjukförsäkringsregister, befolkningsregister etc). Centrets samlade kompetens och utvecklingen av ett dynamiskt databassystem innebär förbättrade utvärderings- och rapporteringsmöjligheter för såväl etablerade som nya register.
I nuläget är följande större patientregister associerade till NKO: Handprotesregistret, Nationella ryggregistret, Nordiska rörelseanalysregistret, Nationella höftfrakturregistret (RIKSHÖFT), Reumakirurgiregistret (RAKIR), Skandinaviska sarkomgruppens register, Sklerodermiregistret, Svenska axelartroplastikregistret, Svenska barnreumaregistret, Svenska fotledsregistret, Svenska höftprotesregistret, Svenska knäprotesregistret, Svenska korsbandsregistret, Sydsvenska artritgruppens register (SSATG), Tyreoidea/paratyreoidearegistret, Uppföljningsprogrammet för cerebral pares (CPUP) och Vaskulitregistret (se NKOs webbplats för vidare information om respektive register).

MORSE
För närvarande finns det två projekt knutna till NKO där användandet av registerinformation från flera källor har stor betydelse. Minskad ohälsa för rörelseorganens sjukdomar i Sydsverige (MORSE) startade i september 2006 och är ett femårigt projektsamarbete mellan Försäkringskassan i Skåne och Region Skåne. Projektet har för avsikt att belysa förekomsten av rörelseorganens sjukdomar i befolkningen och studera risk- och friskfaktorer för utvecklande av respektive tillfrisknande från dessa sjukdomar.
MORSE ska även studera den inverkan rörelseorganens sjukdomar har på hälsa, arbete och aktivitetsnivå samt komma med förslag på åtgärder för att minska konsekvenserna avseende ohälsotal och vårdbehov. Projektet sker i nära samarbete mellan aktörer inom forskningen, sjukvården och försäkringsområdet samt övriga arbetsmarknadsparter.
Det andra projektet belyser medicinska indikationer för ortopedisk behandling inom rörelseorganens sjukdomar.

Vårdgarantin: likartade indikationer i hela landet
Arbetsgrupper från ortopedin har tillsammans med NKO utarbetat evidensbaserade indikationer för behandling vid höft- och knäledsartros, diskbråck, spinal stenos, segmentell ryggsmärta, meniskskador, korsbandsskador samt axel- och fotskador. Bakgrunden till arbetet med medicinska indikationer är den överenskommelse som staten och SKL tecknade i februari 2005 om en utvidgad nationell vårdgaranti.
Det är det egna landstingets indikationer för behandling som utlöser vårdgarantin, och en förutsättning för en rättvis vård är således att indikationerna är likartade över hela landet. Ett tecken på att så inte är fallet är att operationsfrekvenserna för många elektiva behandlingar kraftigt varierar mellan olika delar av landet. Indikationsrapporterna finns att läsa på NKOs webbplats.

Indikationssättning med bedömningsmallar
NKO har arbetat fram validerade bedömningsmallar för höft- och knäproteskirurgi. Som underlag för arbetet användes internationella studier från Kanada, Nya Zeeland och Finland. Huvudsyftet med en bedömningsmall är att säkra transparensen och följdriktigheten vid bedömningen av en sjukdoms allvarlighetsgrad så att patienternas vårdbehov bedöms likvärdigt oavsett vårdgivare. För att underlätta prioriteringsarbetet ytterligare har vissa länder utvecklat poängsystem kopplat till bedömningsmallarna. En utvärdering från Nya Zeeland, som har längst erfarenhet av denna typ av poängsystem, visar emellertid på svårigheter med ett sådant system [2].
De bedömningsmallar som NKOs arbetsgrupp tagit fram för höft- och knäledsartroplastik består av en läkardel (Fakta 1) och en patientdel (Fakta 2). Läkardelen består av frågor om radiologiska fynd, klinisk undersökning, progress, patientens ADL-nivå, övriga sjukdomar och vårdbehovets angelägenhetsgrad. Patiendelen består av frågor om besvärsduration, medicinering, belastningssmärta, vilovärk, gångsträcka och aktivitetsnivå. Dessutom innehåller formuläret frågor om patientens allmänna hälsotillstånd (EQ-5D och VAS).
Under hösten och vintern 2005 gjordes en förstudie där de utarbetade mallförslagen undersöktes med avseende på reliabilitet och validitet. Läkardelen testades på 20 ortopeder som fick använda mallen vid bedömningen av tio fiktiva typpatienter, och patientdelen testades på 60 operationsinbokade patienter. Analysen av materialet visade på god reproducerbarhet.
NKO driver sedan hösten 2006 ett tvåårsprojekt om indikationer för höft- och knäledsartroplastik, där syftet är att klargöra indikationssättningen på landets ortopedkliniker. Alla ortopediska enheter är inbjudna att delta, och det är möjligt att ansluta sig kontinuerligt. Bedömningsmallen besvaras i samband med att beslut fattas om operation och patienten sätts upp på väntelista. Därefter registreras patientinformationen på registerplattformen Comporto via NKOs webbplats.
Systemet med webbaserad inmatning innebär att kliniken har direkt åtkomst till inmatade patientuppgifter. Det är möjligt att ladda ner uppgifterna i Excel-format eller generera olika standardiserade sammanställningar. Ett antal kliniker deltar i studien och har börjat sin registrering, men en förutsättning för en rättvisande bild av indikationssättningen är att fler kliniker ansluter sig.
Får vi inom ortopedin en så sann bild som möjligt av rådande indikationssättning för höft- och knäledsartroplastik ger det oss en bra utgångspunkt att förklara skillnader i behandlingspraxis mellan vårdgivare. Detta betyder i sin tur att patienterna kan få en likvärdig bedömning av sitt vårdbehov oavsett var den sker. Tillsammans med en effektiv kvalitetsuppföljning via de ortopediska registren för såväl offentlig som privat vård ger det oss dessutom möjlighet att bättre beskriva vilka patientspecifika faktorer som påverkar resultat och kostnader [1].
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna