Jag ser fram emot en livlig debatt kring de angelägna frågeställningar som Filipe Costa tar upp i sin artikel i Läkartidningen 3/2006 (sidorna 111-2).
Vår enhet, Neuropsykiatriska diagnosteamet, Psykiatriska kliniken sydväst, Stockholms läns landsting, arbetar sedan fem år tillbaka med utredningar och diagnostik för vuxna där utvecklingsrelaterade neuropsykiatriska störningar befaras. Till uppdraget hör bl a kunskapsförmedling till allmänpsykiatrin inom vårt upptagningsområde, södra delen av Stockholms län.
Under de gångna fem åren har efterfrågan på insatser på intet sätt minskat, snarare tvärtom. Vår utredningskö överstiger vida den nationella vårdgarantins tidsgräns. En aktuell kartläggning inom det nationella ADHD-nätverket för yrkesverksamma på området visar att bilden är likartad runt om i landet.
Intresset för utvecklingsrelaterade störningar ökar påtagligt inom allmänpsykiatrin. I det läget är det ytterst angeläget att läkare, psykologer, arbetsterapeuter m fl får tillfälle att skaffa sig de kunskaper som erfordras för att kunna identifiera målgrupperna, åtminstone genomföra basutredningar, samt efter det att patienterna har fått diagnoser (ofta flera då problematiken som regel är komplex), ta sig an den långsiktiga behandlingen i samverkan med habiliteringen och socialtjänsten.
Att skaffa sig erforderliga kunskaper inom det neuropsykiatriska området är minst lika krävande som exempelvis psykoterapiutbildningar!
