Gunilla Bolinder, överläkare vid institutionen för medicin vid Karolinska institutet, presenterade siffror ur den senaste tobaksvaneundersökningen bland Läkarförbundets medlemmar på ett symposium vid riksstämman. Jämfört med den senaste undersökningen från 2001 har andelen läkare som röker dagligen minskat. Fyra procent av de manliga läkarna och två procent av de kvinnliga röker varje dag. 2001 var siffrorna åtta respektive fem procent.
Tar man med snusare och »feströkare« framstår dock läkare som inte fullt lika goda föredömen.
– Nikotin är fortfarande en kär drog bland framför allt manliga läkare. 26 procent av de manliga läkarna konsumerar tobak åtminstone ibland. Bland kvinnorna är det 13 procent, sa Gunilla Bolinder.
Oberoende av de egna tobaksvanorna rekommenderar i stort sett alla läkare sina patienter att sluta röka. Däremot rekommenderar rökande läkare oftare än snusande kolleger sina patienter att sluta snusa. Det är också vanligare att snusande läkare anser att snusning har en dokumenterad effekt som rökavvänjningsmetod, en fråga som fortfarande är kontroversiell i vetenskapliga kretsar.
Inom ramen för Folkhälsoinstitutets så kallade Riskbruksprojekt har 4 000 läkare tillfrågats om sina alkoholvanor och sin inställning i alkoholpolitiska frågor. 10 procent av manliga och 7 procent av kvinnliga läkare klassar sitt eget drickande som riskkonsumtion, berättade Peter Allebeck, professor i socialmedicin vid Karolinska institutet.
– Läkare har en ganska liberal syn i alkoholpolitiska frågor. Men läkare som rapporterar eget riskbruk är mer positiva till en mer restriktiv alkoholpolitik, som ökat pris och färre serveringstillstånd.
Undersökningen visar också att läkare skattar den egna kunnigheten om hälsofarorna med rökning och bristande fysisk aktivitet högre än kunskaperna om riskerna med alkohol och stress. Något som avspeglas i hur vanligt det är att de frågar om dessa faktorer när de kartlägger patientens besvär.
Just att fråga om alkoholvanor upplever många allmänläkare som särskilt svårt, enligt Charlotte Hedberg, projektledare inom Riskbruksprojektet.
– Det är som om »alkoholistspöket« kliver in i rummet. Relationen till patienten störs. Det som visat sig fungera bäst är ett patientcentrerat samtal där man tillsammans med patienten utforskar hans eller hennes oro och symtom och hittar en gemensam förståelse av vad som skulle vara ett bra beslut.
