4 frågor till Svensk handkirurgisk förening
Maria Wilcke, ordförande, docent och överläkare, Södersjukhuset, Stockholm, svarar.
Maria Wilcke. Foto: Privat
Vilka har varit de viktigaste genombrotten inom ert område under det senaste decenniet?
– Vårt handkirurgiska nationella kvalitetsregister, HAKIR, har utvecklats till ett centralt verktyg för kvalitetsutveckling och underlag för forskning. Införandet av operation i lokalbedövning med adrenalin utan blodtomhetsmanschett (WALANT) har möjliggjort större ingrepp i lokalbedövning och intraoperativ funktionskontroll av till exempel senor. Patienterna behöver inte vara fastande, och behovet av narkosresurser minskar. Därutöver har två handtransplantationer framgångsrikt genomförts i Sverige.
Vilka medicinska frågor driver ni?
– Liksom andra specialiteter arbetar vi med kloka kliniska val. Det finns ett stort behov av att stärka evidensen för behandlingsval inom handkirurgin, minska onödiga ingrepp och överdiagnostik och bidra till en hållbar resursanvändning. Det är en särskild utmaning att skapa evidens i en specialitet med relativt små patientgrupper. Här spelar HAKIR en viktig roll, och nyligen har den första registerrandomiserade studien inom HAKIR påbörjats.
Vilka utbildningsfrågor är viktiga för er?
– Att värna en fortsatt egen handkirurgisk specialitet med en likvärdig och högkvalitativ ST-utbildning i hela landet. Även vidareutbildning för specialister är angelägen, men ofta begränsad av ekonomiska förutsättningar.
Vilka är de viktigaste framtidsfrågorna?
– Att bevara självständiga handkirurgiska enheter och tillgodose vårdbehovet hos en växande patientgrupp med viktiga, men sällan livshotande besvär, i konkurrens med andra specialiteter om sjukvårdens relativt sett minskande resurser.
