5 frågor till Eva Zetterberg
Eva Zetterberg, docent, överläkare, VO hematologi, onkologi och strålningsfysik vid Skånes universitetssjukhus, är en av författarna till artikeln om nya klassifikationskriterier för antifosfolipidsyndrom.
Foto: Charlott Carlbärg
Hur kom det sig att ni skrev artikeln?
– Författarna till artikeln utgör en kompetensgrupp på Sus med ett gemensamt intresse för antifosfolipidsyndrom. Vi hade påbörjat ett arbete med att definiera incidens och prevalens i Region Skåne och blev varse hur svårt det kan vara att ställa korrekt diagnos. Då de nya ACR/EULAR-kriterierna publicerades blev vi nyfikna på vilka konsekvenser de skulle få och beslöt oss för att applicera dem på vår tidigare insamlade kohort.
Finns det någon risk med ACR/EULAR-kriteriernas lägre sensitivitet?
– En alltför rigid tillämpning av ACR/EULAR-kriterierna kommer ofrånkomligen att leda till att ett mindre antal patienter, som ur klinisk synvinkel bör behandlas som APS, inte kan klassificeras som det. I dessa fall gäller det att vara doktor och kunna fatta kliniskt kloka beslut.
Vilka svårigheter finns det vid övergången till de nya kriterierna?
– De nya kriterierna är mer komplexa, vilket innebär merarbete för behandlande läkare, men förbättrar möjligheten att sätta korrekt diagnos.
Vilka hoppas ni ska läsa artikeln?
– Vi riktar oss särskilt till blivande och nuvarande specialister i allmän- och internmedicin, vilka ofta är de som sköter den primära utredningen.
Hur valde du din specialitet?
– Det var sannolikt många samverkande faktorer, men ett tydligt minne är när jag gjorde mitt examensarbete under läkarlinjen vid hematologiska kliniken i Lund. Där fanns en aktiv forskargrupp där de flesta var kliniskt aktiva hematologer, som alla var trevliga och verkade vara fascinerade av sitt jobb.
