5 frågor till Jacob Fricke
Jacob Fricke, ST-läkare, Sofia vårdcentral, Stockholm, är en av författarna till originalstudien om uppföljning och behandling efter osteoporosfraktur.
Hur kom det sig att ni gjorde studien?
– Jag hörde om en kvinna som fick sin andra osteoporosfraktur på väg till en bentäthetsmätning. Då tänkte jag »Ska det vara så här?« Med idé i hand hittade jag Karin Modig och Stina Ek, som redan hade forskning på gång.
Vad kan det bero på att så få följs upp och behandlas?
– Bakåt i tiden avrådde man primärvården från att behandla med bisfosfonater. Nu är det i stället starkt fokus på att behandla. Jag tror det tar tid att ändra tankesätt. Mycket bra arbeten görs, men det verkar inte som om alla kugghjul »jackat i« varandra ännu. Min egen erfarenhet är att många patienter är rädda för käkbensnekros, vilket ju är ovanligt, och att kliniker kan underskatta nyttan av behandlingen. Ett tips är att använda riskkalkylatorn på GPevidence.org. Den ger en visuellt lättförståelig bild av nyttan.
Vad behövs för att nå Socialstyrelsens mål?
– Genomtänkta och enkla riktlinjer. Kloka kliniker. God primärvård.
Borde Socialstyrelsen och vårdprogrammet ange en tidsram för när behandling ska påbörjas?
– Det skulle kunna vara en nyckel för ökad behandling i syfte att minska refrakturer. De har säkert redan övervägt det.
Hur valde du din specialitet?
– Stefan Carlson, Tierps vårdcentral, var min inspirerande handledare på termin 1–4. Sedan glömde jag bort primärvården. Under AT:n var min handledare Ileana Stefan en klippa. När AT:n var slut velade jag mellan allmänkirurgi och allmänläkeri. Sista dagen beslutade jag mig för primärvård, och jag har aldrig ångrat en dag sedan dess. Vilken ynnest!
