5 frågor till Lotta Velin
Lotta Velin är doktorand, leg läkare, Katastrofmedicinskt centrum, Linköpings universitet, och en av författarna till artikeln om »task sharing«.
Hur kom det sig att ni skrev artikeln?
– »Task sharing« är ett spännande fenomen som är utbrett i stora delar av världen. Även om det förekommer i Sverige så tänker vi att perspektiv från andra länder kan vara ögonöppnande och ge oss nya perspektiv.
Har du egen erfarenhet av »task sharing« i utlandet?
– Som läkarstudent var jag forskningsassistent i en prospektiv studie i Rwanda om kejsarsnitt och sårinfektioner. Kejsarsnitten på landsbygdssjukhuset där vi gjorde studien genomfördes nästan uteslutande av icke-specialiserade läkare (»medical officers«), och anestesin levererades av sjuksköterskor med särskild utbildning (»associate clinicians«).
Har du exempel på uppgifter som skulle passa att delas i Sverige?
– Det gäller att hitta flaskhalsarna på sin klinik. I många fall kan det handla om att minska den administrativa bördan för läkare genom att exempelvis bevaka prov- eller röntgensvar, i andra situationer kan det vara mindre ingrepp som suturering på akuten – så länge inte det blir på bekostnad av utbildningen av till exempel läkarstudenter eller AT-läkare.
Vad handlar din avhandling om?
– Om »surge capacity«, det vill säga förmåga att öka kapaciteten vid katastrofmedicinska händelser. Mina projekt äger rum i Rwanda, ett låginkomstland där masskadehändelser som utmanar sjukvården är betydligt vanligare än i Sverige.
Om du ska specialisera dig, vad blir det och varför?
– För sex månader sedan började jag en ST i ortopedi och traumakirurgi i München, Tyskland. Jag tycker mycket om det akuta flödet, hantverket i en opererande specialitet och att få jobba med en så stor bredd av patienter.
