Biparametrisk MRT var likvärdigt alternativ vid prostatacancerdiagnostik
Artikeln är uppdaterad 2025-10-10.
Referat. I många länder är multiparametrisk magnetresonanstomografi (mpMRT) det radiologiska förstahandsvalet vid diagnostik av prostatacancer. Ett alternativ är biparametrisk MRT (bpMRT), som genomförs utan en kontrastförstärkt sekvens. Huruvida denna metod står sig för att upptäcka kliniskt signifikant prostatacancer undersöktes i en non-inferiority-studie, vars resultat nyligen presenterats i JAMA.
Detta var en prospektiv multicenterstudie som genomfördes på totalt 22 centrum i 12 länder mellan april 2022 och september 2023. Studien inkluderade män som inte tidigare genomgått prostatabiopsi, men hos vilka det fanns klinisk misstanke om prostatacancer, definierad som förhöjt PSA och/eller avvikande fynd vid rektalpalpation. Den primära utfallsvariabeln var andelen män med kliniskt signifikant prostatacancer (= Gleasongrad grupp 2 eller högre), medan sekundärt utfall var andelen med kliniskt icke-signifikant prostatacancer. Non-inferiority-marginalen bestämdes till 5 procent.
Radiologernas utlåtanden rapporterades först baserat på bpMRT och därefter baserat på mpMRT. Om någon av undersökningarna upptäckte kliniskt signifikant prostatacancer genomfördes riktad biopsi, med eller utan systematisk biopsi.
Totalt ingick 490 män i analysen av det primära utfallet. Medianåldern var 65 år och median-PSA 5,6 ng/ml, och normalt palpationsfynd förelåg hos 12,7 procent. Gällande det primära utfallet var bpMRT likvärdig mpMRT, då kliniskt signifikant prostatacancer upptäcktes hos 143 av 490 män (29,2 procent) med bpMRT jämfört med 145 av 490 (29,6 procent) med mpMRT (skillnad −0,4 procentenheter; 95 procents konfidensintervall [95KI] −1,2 till 0,4; P = 0,50). För kliniskt icke-signifikant cancer fann forskarna att 45 av 490 (9,2 procent) upptäcktes med bpMRT jämfört med 47 av 490 (9,6 procent) med mpMRT (skillnad −0,4 procentenheter; 95KI −1,2 till 0,4).
Studiens styrkor inkluderar bland annat strikt blindning av radiologerna samt utförande på flera centrum i 12 länder, vilket ökar generaliserbarheten. En av nackdelarna är att bildkvaliteten optimerades före bedömning, vilket inte alltid speglar den kliniska vardagen.
Sammantaget tyder resultaten på att biparametrisk magnetresonanstomografi är likvärdig multiparametrisk för att upptäcka kliniskt signifikant prostatacancer, utan att öka andelen kliniskt icke-signifikanta fall. Forskarna menar att metoden har potential att bli en global standard och att ett införande skulle öka kapaciteten avsevärt och innebära betydande resursbesparingar.
