Evidens för prehospital tourniquet var baserad på högresursmiljöer
Egenreferat. För att stoppa större blödningar prehospitalt har avsnörande förband (tourniquet) fått kraftigt ökad användning de senaste decennierna. Från att tidigare ha varit närmast bannlysta i både civila och militära sammanhang har avsnörande förband i studier av västerländska militärmakter i Afghanistan och Irak visats minska mortalitet och morbiditet. Dessa erfarenheter är dock från en specifik patientgrupp i en mycket specifik miljö med penetrerande högenergiskador och kort evakueringstid till etablerade traumacentrum där andra behandlingsmöjligheter snabbt kan erbjudas.
Att långa transporttider ökar risken för komplikationer av avsnörande förband är etablerat. Erfarenheter från kriget i Ukraina har visat ett uttalat problem med en stor andel amputationer orsakade av avsnörande förband som suttit för länge. Låg- och medelinkomstländer drabbas av en oproportionerlig andel trauma, både civilt och militärt. En stor del av världens befolkning lever i en miljö där tiden till behandling är lång och där evakueringstiden kan räknas i timmar till dagar. Följaktligen kan algoritmer och behandlingsstrategier i dessa situationer inte baseras på resultaten av studier med kort evakueringstid till vårdenheter med stora resurser.
För att identifiera i vilken utsträckning bias förelåg i den vetenskapliga forskningen på ämnet, både avseende resurser i den studerade miljön och huvudförfattarens nationalitet, genomfördes en »scoping review« enligt Prisma-riktlinjer. Initialt identifierades 4 777 artiklar för screening, och 52 av dessa innehöll kvantifierbara utfallsmått. Samtliga artiklar hade huvudförfattare från ett höginkomstland (USA 75 procent, Israel 7,7 procent, Kanada 5,5 procent). Cirka 67 procent av studierna var genomförda i ett höginkomstland, medan närmare 33 procent var genomförda i Afghanistan, Irak eller Mali. I samtliga av dessa 33 procent evakuerades dock de skadade till ett lokalt västerländskt sjukhus med stora resurser. Inga studier kunde identifieras som undersökte resultaten för lokala vårdkedjor med begränsade resurser för lokalbefolkningen. Den evidens som finns för liberal användning av prehospitala avsnörande förband är således kontextuell, med närmast total bias för en miljö med stora resurser och korta evakueringstider. Trots detta antas den evidens som finns i allmänhet vara universellt tillämplig. För att kunna fatta korrekt informerade beslut gällande prehospitalt traumaomhändertagande behövs evidensbaserade riktlinjer anpassade till både resurstillgänglighet och vårdnivå, något som i dagsläget saknas för stora delar av världen.
