Fem frågor till Ann Liljas
Ann Liljas, docent, biträdande lektor, institutionen för global folkhälsa, Karolinska institutet, Solna, och en av författarna till originalstudien om att identifiera våldsutsatta kvinnor inom primärvården.
Ann Liljas.
Hur kommer det sig att ni gjorde studien?
– Ebba (Thurezon, red anm) föreslog studien som sitt exjobb på läkarprogrammet. Vi handledare tyckte att studien hade ett perspektiv av stor betydelse att utforska. Resultaten kändes angelägna att dela med sig av för att såväl öka kunskapen som se till att ämnet är högt på dagordningen.
Vad krävs för att fler vårdcentraler ska följa Socialstyrelsens föreskrifter?
– Likt mycket annat behöver det arbetas in rutiner vad gäller arbetet mot våld i nära relation. Det behövs även rätta förutsättningar, och där måste chefer lyfta fram frågan – och känner de att de trevar och är osäkra behöver de ta det vidare i sin tur.
Vad kan den enskilda läkaren konkret göra om våld upptäcks?
– Våga prata om det. Om det känns för svårt att prata med patienten så börja med att prata med kollegor. Och som kollega försöka både lyssna, stötta och tillsammans hitta en lösning framåt.
Vad anser ni inom vården är det viktigaste steget nu för att stärka arbetet mot våld i nära relationer?
– Utifrån resultaten i vår studie vore ett mycket viktigt steg att få in rutiner för sådant arbete inom primärvården. Detta kräver engagemang på alla nivåer, som måste omfatta att personer på ledningsnivå ser till att vårdpersonal har fått utbildning i ämnet och att de riktlinjer som finns efterlevs.
Vad hoppas ni att läsaren tar med sig från artikeln?
– Dels reflektion och eftertanke, inte minst bland dem som inte tidigare tänkt så mycket på att de skulle kunna komma att möta en våldsutsatt under ett arbetspass, dels att chefer agerar och ser till att personalen är utbildad i frågan och att befintliga riktlinjer implementeras och följs.
