GLP-1-receptoragonister och sköld­körtel­sjukdom – oklart

Ökar liraglutid risken för sköldkörtelsjukdom?

Frågeställaren undrar om behandling med liraglutid (Saxenda) är riskabel hos en patient med godartade kolloid­noduli och ärftlighet för struma.

Merparten av det som finns publicerat kring glukagonlik peptid-1 (GLP-1)-receptoragonister såsom liraglutid och sköldkörtelbiverkningar rör en eventuell riskökning för sköldkörtelcancer. Grunden för denna oro har ursprungligen varit att studier på gnagare visat på ett samband mellan exponering för GLP-1-receptoragonister och utveckling av C-cells­tumörer, däribland medullär sköldkörtelcancer [1, 2]. 

Det har dock framförts att gnagares sköldkörtelvävnad sannolikt är extra känslig för påverkan av GLP-1-receptor­agonister [1, 3]. Studier på människa har visat på motstridiga fynd: vissa har funnit ett samband mellan behandling med såväl liraglutid som andra GLP-1-receptoragonister och utveckling av sköldkörtel­cancer [4-6], medan andra inte kunnat påvisa något sådant samband [7-10]. I linje med detta drar den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, liksom författarna till två nyligen publicerade översiktsartiklar, slutsatsen att det inte är säker­ställt att behandling med GLP-1-receptoragonister ökar risken för någon form av sköldkörtelcancer [1, 2, 11].

Betydligt mindre finns beskrivet om en eventuell riskökning för icke-maligna sköldkörtelsjukdomar vid behandling med GLP-1-receptoragonister. I en meta­analys från 2022 av randomiserade kliniska prövningar fann man att behandling med GLP-1-receptoragonister som grupp var associerad med en liten riskökning för sköldkörtelsjukdom (relativ risk 1,28; 95 procents konfidensintervall 1,03–1,60) [7]. Sköldkörtelsjukdom definierades som ett kompositmått bestående av cancer, hypertyreos, hypotyreos, tyreoidit, struma och palpabel knuta i sköldkörteln. Med tanke på att utfallsmåttet innehöll flera olika tyreoidea­sjukdomar och att man inte fann några signifikanta samband mellan GLP-1-receptor­agonister och dia­gnoserna var för sig bör resultatet tolkas med försiktighet [7]. I en översiktsartikel dras även slutsatsen att det tillgängliga vetenskapliga underlaget kring GLP-1-receptoragonisters inverkan på sköldkörtelfunktion och sköldkörtelstorlek är begränsat och motsägelsefullt [1]. 

I produktresumén för liraglutid anges att sköldkörtelbiverkningar såsom struma rapporterats i högre grad hos patienter med befintlig sköldkörtelsjukdom i kliniska prövningar och att liraglutid därför bör förskrivas med försiktighet till dessa patienter [12]. Vi finner dock inga studier som värderat risken för uppkomst eller utveckling av sköldkörtelsjukdom hos GLP-1-receptoragonistbehandlade patienter med egen eller familjär historik av sköldkörtelpatologi. Knutor i sköldkörteln är mycket vanligt förekommande [13], och med tanke på att risken för sköldkörtelbiverkningar vid GLP-1-receptoragonistbehandling är så pass oklar ter det sig inte motiverat avstå från att behandla individer med benigna sköldkörtelknutor om indikation finns. Baserat på det begränsade underlag vi funnit framstår det inte heller som klart huruvida behandling med GLP-1-receptoragonister bör påverka uppföljningen av kända sköldkörtelknutor, och åsikterna bland olika artikelförfattare går härvid isär [1, 3].

Sammanfattning. Det finns motstridiga uppgifter om ett eventuellt samband mellan behandling med GLP-1-receptor­agonister och sköldkörtelcancer. Det är inte heller fastställt om dessa läkemedel ökar risken för icke-maligna sköldkörtelsjukdomar. Underlag saknas för att bedöma eventuell riskökning hos individer med befintlig benign sköldkörtelsjukdom. Sammantaget ger det vetenskapliga underlaget inte tydligt skäl till att avstå från behandling med GLP-1-receptoragonister hos en individ med godartade sköldkörtelknutor.