Korsreaktion mellan rituximab och andra CD20-hämmare?
Förekommer korsreaktivitet mellan anti-CD20-IgG1-antikropparna rituximab och ofatumumab, alternativt rituximab och okrelizumab?
Patient med multipel skleros reagerade med besvärande generaliserad klåda och hudutslag efter rituximabinfusioner.
Riskfaktorer för överkänslighetsreaktioner mot biologiska läkemedel inkluderar patientens underliggande sjukdom, immunstatus och övriga läkemedel samt läkemedlets humaniseringsgrad, glykosyleringsmönster, källcellstyp, dosintervall och hjälpämnen. Cytokinfrisättnings- och infusionsrelaterade reaktioner är omedelbara och ses främst vid första infusionen. Typ I-reaktioner kan vara IgE- eller icke-IgE-medierade och kräver vanligen upprepade exponeringar [1]. Serumsjukereaktioner (typ III) är associerade till IgM- och IgG-antikroppar och uppträder 7–14 dagar efter infusionen med feber, artrit och hudmanifestationer [1, 2]. Typ IV-reaktioner ses veckor efter exponeringen med lindriga–allvarliga hudreaktioner [1].
Rituximab har associerats med typ I-, serumsjuke-, cytokinfrisättnings- och blandade reaktioner [1]. Teoretiskt bör humaniserat ofatumumab och okrelizumab vara mindre immunogena än chimäriskt, musbaserat rituximab [2]. I databasen Xreactbase listas ingen känd korsreaktivitet för rituximab [3].
Ofatumumab har associerats med typ I- och cytokinfrisättningsreaktioner [1]. Hudreaktioner vid ofatumumabbehandling rapporterades i en studie på 130 patienter med reumatoid artrit utan tidigare rituximabexponering. Vanligtvis debuterade hudreaktionen vid första ofatumumabinfusionen och minskade till nästan noll vid den andra [4].
I en registerstudie på 15 patienter med immunmedierad trombotisk trombocytopen purpura hade samtliga rituximabbehandlats och uppvisat svår infusionsreaktion, serumsjuka eller kort remissionsduration. Patienterna erhöll ofatumumab (18 tillfällen) eller obinutuzumab (8 tillfällen), och vid 2 tillfällen förekom lindriga infusionsreaktioner [5].
I en fallrapport behandlades opsoklonus–myoklonussyndrom hos ett barn som fått en allergisk rituximabrelaterad reaktion med 4 ofatumumabinfusioner, vilka tolererades väl [6]. En 43-årig kvinna med lymfom som fått en svår rituximabrelaterad anafylaktisk reaktion erhöll 11 ofatumumabdoser med god effekt [7]. Två barn som rituximabbehandlats för nefrotiskt syndrom drabbades av svåra allergiska reaktioner, varefter de erhöll en ofatumumabinfusion som i ena fallet tolererades väl och i andra fallet gav upphov till en lindrig allergisk reaktion utan att behandlingen behövde avbrytas [8]. Hos en 18-åring med nefrotiskt syndrom komplicerades den sjunde rituximabinfusionen av klåda och serumsjukesymtom, varpå patienten under en 4-årsperiod erhöll 4 ofatumumabinfusioner som tolererades väl [9]. Likaledes gavs 2 ofatumumabinfusioner utan allvarliga biverkningar hos en 41-årig njurtransplanterad man som tidigare reagerat med en svår rituximabrelaterad infusionsreaktion [10]. En 21-årig kvinna med trombotisk trombocytopen purpura och allvarlig rituximabrelaterad reaktion behandlades i ett år med upprepade ofatumumabinfusioner utan någon överkänslighetsreaktion [11]. En rituximabbehandlad patient med pemfigus vulgaris insjuknade vid andra behandlingsomgången med serumsjukeliknande symtom och erhöll därefter 8 ofatumumabcykler med god respons [12].
Okrelizumab gavs i en fallrapport till en 41-årig, ej rituximabexponerad kvinna med multipel skleros som reagerade med förmodad atypisk serumsjuka [13, 14]. I en annan fallrapport hade en 31-årig kvinna med multipel skleros, som tidigare reagerat på rituximabbehandling med misstänkt serumsjuka, erhållit okrelizumabbehandling som tolererades väl [2].
Sammanfattning. Informationen om korsreaktivitet mellan rituximab och ofatumumab eller okrelizumab är sparsam. Fallrapporter med olika indikationer och ofta relativt kort uppföljningstid har beskrivit att de som tidigare reagerat på rituximab har kunnat behandlas med ofatumumab utan allvarliga biverkningar av samma typ. En fallrapport beskriver ett liknande scenario för okrelizumab. Dock förekommer även beskrivna fall av läkemedelsreaktioner med både ofatumumab och okrelizumab. Trots detta konkluderar rapporterna att ofatumumab och möjligen även okrelizumab kan prövas hos dem som tidigare reagerat på rituximab.
