Kraftigt ökad risk för järnbrist hos tonårsflickor med riklig mens och köttreducerad kost
Egenreferat. Riklig mens och lågt intag av järn via kosten är två faktorer som var och en för sig kan leda till järnbrist. Båda är vanliga hos svenska tonårsflickor.
Järnbrist kan påverka måendet redan innan anemi utvecklas, exempelvis genom nedsatt fysisk och mental prestationsförmåga, fatigue och depressiva symtom. Gränsvärdet för järnbrist är omdebatterat. I internationella studier används oftast ferritin <15 μg/l (Världshälsoorganisationen, WHO), förutsatt att ingen samtidig inflammation föreligger. I flera svenska regioner används lägre gränsvärden, vilket riskerar att leda till underdiagnostik.
Menstruationsmängd kan vara svår att bedöma objektivt. Samanta (Sangrado menstrual abundante en ginecología) är ett nyutvecklat spanskt formulär med 6 ja/nej-frågor för enkel identifiering av riklig mensblödning och inkluderar frågor både om blödningsmängd och livskvalitet [1].
Hösten 2023 genomfördes en tvärsnittsstudie på 2 gymnasieskolor för att kartlägga aktuell prevalens och vanliga riskfaktorer för järnbrist [2]. Totalt 394 ungdomar besvarade Samanta-enkäten, ett kostformulär och frågor om hormonella preventivmedel samt lämnade blodprov för hemoglobin och ferritin.
40 procent uppfyllde WHO:s kriterier för järnbrist. Drygt hälften (53 procent) hade riklig mens, varav 12 procent hade anemi. En tredjedel av ungdomarna med riklig mens undvek rött kött i kosten, och i denna grupp var prevalensen av järnbrist 71 procent.
Oddsen för järnbrist var cirka 3 gånger högre vid riklig mens respektive vid köttreducerad kost enligt ovan. När dessa riskfaktorer kombinerades ökade oddsen för järnbrist kraftigt och var 13 gånger högre än hos flickor med normal mensmängd och allätarkost.
Sammanfattningsvis är järnbrist mycket vanlig hos svenska tonårsflickor. Samanta-enkäten visade god förmåga att identifiera dem med ökad risk för järnbrist och anemi.
Vid vårdkontakter med tonårsflickor som har riklig mens bör kostmönster särskilt uppmärksammas. Lågt satta referensvärden för järnbrist, liksom bristande kunskap hos ungdomarna, deras föräldrar och inom vården om hur riklig mens och järnfattig kost kan påverka hälsan, riskerar att bidra till underdiagnostik och underbehandling.
