Rehabiliteringen av vibrationsskadade behöver förbättras
Egenreferat. Vibrationsexponerade arbetare riskerar att drabbas av hand–armvibrationssyndrom (HAVS) med obotliga skador på kärl och nerver. Därför omfattas de av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:15) om medicinska kontroller i arbetslivet (MKA). Vid fynd av HAVS är arbetsgivaren skyldig att ombesörja arbetslivsinriktad rehabilitering av den skadade arbetstagaren, att undersöka andra arbetstagare med liknande exponering samt att minska exponeringen. För att arbetsgivaren ska kunna ta detta ansvar krävs kännedom om skadorna.
Vi undersökte hur företagsläkarna graderade svårighetsgraden av HAVS och vilka rehabiliteringsbeslut som fattades vid MKA genom att undersöka journalerna för samtliga MKA på en stor företagshälsa under 1 år (n = 660) [1]. Vi fann 10 olika rehabiliteringsbeslut, vilka värderades efter om arbetsgivaren adekvat meddelades om eventuella skador (adekvata: inget rehabbehov, rehab accepterad av arbetstagare, arbetstagaren togs ur exponering, alternativ uppföljning, redan känt fall; semi-adekvata: utredning påbörjad men okänd för arbetsgivaren, kortare tid till nästa MKA; inadekvata: arbetstagaren avböjer rehab, bara individuella rekommendationer, ingen åtgärd trots skador). Endast i hälften av fallen återkopplades skadorna till arbetsgivaren. Dessutom underskattade läkarna graderingen i 59 procent av fallen, mer vid allvarligare skador. Avsaknad av återkoppling berodde i endast 1/5 av fallen på tystnadsplikt, då beslutet fattades av arbetstagaren. Fynden är sannolikt branschöverskridande.
Möjliga anledningar kan vara kunskapsbrist hos läkarna eller att de vet att en korrekt återkoppling kan medföra stora konsekvenser, då skadade ofta enligt försiktighetsprincipen riskerar att helt stängas av från fortsatt exponerat arbete, med förlust av arbete, inkomst och identitet för individen samt dyra rehabkostnader för arbetsgivaren som följd. Nya rehabmodeller med anpassningar i form av exponeringsreduktion och täta kliniska kontroller av de skadade skulle potentiellt kunna ändra detta och låta arbetstagaren kvarstå i sitt arbete.
Det behövs både studier av anledningar till att läkare inte återkopplar och studier som kan prognostisera hur mycket en arbetstagare med HAVS kan fortsätta att exponeras utan att försämras. I ett pågående AFA-projekt, »Beslutshavs«, ska vi tillsammans med Umeå och Göteborgs universitet ta fram en vägledning för det senare [2].
