Tonårsfaktorer kopplade till IBS i unga vuxenår
Egenreferat. Irritabel tarm (IBS) är en vanligt förekommande störning i tarm–hjärninteraktionen och innebär ofta betydligt nedsatt livskvalitet. Även om IBS ofta debuterar tidigt i livet saknas fortfarande prospektiva, populationsbaserade studier som systematiskt identifierar riskfaktorer i tonåren för IBS i vuxen ålder, liksom faktorer som påverkar huruvida symtomen kvarstår över tid.
I denna prospektiva kohortstudie analyserades data från Bamse-studien, en svensk födelsekohort som följt drygt 4 000 individer från födelsen till ung vuxen ålder. Totalt inkluderades 2 539 deltagare som genomgått uppföljningar vid 16 och 24 års ålder. IBS klassificerades enligt Rom III-kriterierna vid 16 år och Rom IV-kriterierna vid 24 år. Exponeringar i tonåren omfattade miljö- och livsstilsfaktorer, antibiotikaanvändning, andra funktionella mag–tarmbesvär, icke gastrointestinala hälsotillstånd, psykologisk och självskattad hälsa samt föräldrarapporterade gastrointestinala symtom. Samband analyserades med logistisk regression.
Prevalensen av IBS vid 24 års ålder var 10 procent. Den starkaste riskfaktorn för IBS i unga vuxenår var IBS redan vid 16 års ålder (oddskvot [OR] 5,4; 95 procents konfidensintervall [95KI] 3,6–8,0). Samtidigt uppfyllde cirka 70 procent av tonåringar med IBS inte längre kriterierna för IBS vid 24 års ålder. Andra tonårsfaktorer associerade med IBS vid 24 år var funktionell buksmärta (OR 2,3; 95KI 1,3–4,2), psykologisk stress (OR 2,0; 95KI 1,5–2,6), nedsatt självskattad hälsa (OR 1,9; 95KI 1,3–2,9), kort sömnduration (OR 1,5; 95KI 1,0–2,2) och födoämnesöverkänslighet (OR 1,5; 95KI 1,1–2,0). Föräldrar med IBS-symtom ökade risken både för IBS i unga vuxenår (OR 2,0; 95KI 1,3–3,1) och för kvarstående IBS från tonår till vuxen ålder (OR 3,9; 95KI 1,5–10,3).
Resultaten talar för att tonåren utgör en viktig period för utveckling och prognos av IBS. Flera identifierade riskfaktorer är potentiellt påverkbara, vilket öppnar för tidiga preventiva och stödjande insatser. Den tydliga kopplingen till föräldrasymtom pekar dessutom på intergenerationella mekanismer, där både genetiska, miljömässiga och psykosociala faktorer kan spela roll. Vår tolkning av fynden är att tidig identifiering och strukturerat omhändertagande av ungdomar med IBS, särskilt i familjer där föräldrar också har IBS-symtom, potentiellt kan bidra till att minska risken för långvariga besvär i vuxenlivet.
